Det var 2012, när Jesper Lundqvist gav ut sin barnbok Kivi och monsterhund, som debatten om hen drog igång på allvar. Etnologen Emeli Holmström följde diskussionerna med intresse och började efter hand fundera över en utställning kring hur folk tänkte om och använde ordet.

– Från början var jag mest intresserad av motståndet som fanns kring ordet, och min tanke var från början att som etnolog samla in det här tyckandet och presentera olika ståndpunkter kring ordet hen, säger Emeli Holmström, utställningsproducent till Vem är hen? Om språk och identitet.

Pronomenet hen används då man pratar om vem som helst, eller om de som varken är han eller hon. Under arbetes gång började Emeli Holmström förstå att personer som står utanför den binära könsordningen har ett stort behov av att ta plats i språket, och utställningen tog därför en annan riktning. Efter ett nära samarbete med genusfotografen Tomas Gunnarsson och RFSL Roslagen kom utställningen istället att fokusera på sju personer som Emeli Holmström intervjuade.

– Tanken med utställningen är att låta de här personerna, som inte vill eller kan identifiera sig som kvinnor eller män, få ta plats, och att skapa ett rum för synliggörande. Det känns naturligt då vi på museet jobbar med folkbildning och demokratifrågor, säger Emeli Holmström.

I dag är ordet hen erkänt och etablerat. Det används allt oftare i officiella texter och är sedan förra året med i Svenska akademins ordlista. Men fortfarande osynliggörs personer som identifierar sig med hen-ordet. Flera personer i utställningen pratar också om känslan av osynlighet, som femtioåriga Puck: ”Att växa upp utan några som helst förebilder blir en ganska ensam värld.” Eller som den yngsta medverkande, Jon 19 år, säger: ”Om jag och Peter går och håller varandra i handen och jag klär mig maskulint så tar folk oss för bögar. Det är verkligen så att transpersoner inte finns i folks hjärnor. Folk är så fast i det här binära könssystemet.”

Personerna som medverkar i utställningen är sinsemellan väldigt olika varandra, säger Emeli Holmström. Det de har gemensamt är att de inte identifierar sig som män eller kvinnor.

– Det var många som anmälde sig när vi sökte personer till utställningen, och vi hade möjligheten att göra ett urval för att få en spridning gällande bland annat ålder och etnicitet. De som nu är med har alla varit väldigt öppna med att dela med sig om sina erfarenheter.

Tomas Gunnarssons porträtt av Puck, Jon, Del, Theo, Immanuel, Matt och Leo skapar nyfikenhet och de tillhörande intervjuerna ger svar på många frågor. Utställningen innehåller även intervjuer med språkforskaren David Wojhan och regissören och dramatikern Nasim Aghili, som i tidskriften Ful redan 2007 använde pronomenet hen.

Vem är hen invigdes i våras och har nått många besökare. Många nöjda och inspirerade, och en del missnöjda. Ordet hen väcker fortfarande känslor, säger Emeli Holmström

– De flesta har varit positiva, medan andra har ryggat tillbaka och anser att ett museum inte ska syssla med sådana här saker. Jag har försökt formge utställningen så att den ska väcka reaktioner, genom att använda stora rubriker och starka citat, som ”Min fru är flata och mitt kön blir avgörande för hennes identitet”. Mitt syfte med detta var att ingen ska kunna värja sig mot de här personerna.

Ser du några skillnader i mottagandet beroende på generationstillhörighet?

– Om jag ska generalisera tycker jag att yngre personer har lättare att ta till sig detta, men sen har vi haft många äldre personer som när de förstått återkommit och då tagit med sig vänner. Just för att de tycker utställningen är viktig.

Vem är hen är den första utställningen som producerats på Norrtälje museum, och den visas fram till februari nästa år. Efter det är det tänkt att den ska ut på turné i landet.

– Vi har fått jättemånga förfrågningar, vilket är glädjande. Just nu är det inte klart på vilka platser den kommer att visas. Debatten om hen har rört hela landet och de deltagande personerna kommer från hela landet, så det är kul om den dessutom visas på fler platser.