Kvinnor helt osynliga i Kongos fredsavtal | Fria.Nu
  • – Politikerna sätter inget samband mellan vad som görs på lokal nivå och det nationella fredsarbetet, säger Solange Lwashiga, kongolesisk kvinnorättsaktivist.
Fria Tidningen

Kvinnor helt osynliga i Kongos fredsavtal

I FN:s fredsavtal med Kongo är kvinnor helt frånvarande, trots att fem år har gått sedan landet antog sin nationella handlingsplan för resolution 1325. ”Kvinnors kunskap om konfliktlösning tas inte tillvara på högre nivå”, säger Solange Lwashiga, kongolesisk kvinnorättsaktivist.

Inför 15-årsjubileet av FN-resolutionen 1325, om kvinnor, fred och säkerhet, har kvinnorättsorganisationen Kvinna till kvinna gjort en genusanalys av fredsavtalet med Demokratiska Republiken Kongo som antogs 2013. Trots att mängder av rapporter och studier visat hur viktigt det är att kvinnor deltar i fredsförhandlingar råder fortfarande stora brister på området och genusanalysen av fredsavtalet med Kongo är särskilt nedslående.

Fredsavtalet skrevs av 11 afrikanska stater och backades upp av FN och Afrikanska unionen och sågs som ett nytt, ärligt försök till fred i landet. Avtalet identifierar problemet med så kallad ”foreign interference”, att grannländer stöttar militära grupper inne i Kongo och är inblandade i konflikten. I avtalet konstateras också att den kongolesiska statens institutioner inte fungerar. Rotorsaker som är korrekt identifierade, menar Susanna Rudehill, Kvinna till kvinnas fältrepresentant i Kongo. Problemet är att kvinnor är totalt osynliggjorda.

– Det fanns ingen formell representation av kvinnor i förhandlingarna som ledde fram till fredsavtalet. Varken kvinnor eller kvinnorganisationer var representerade när uppföljningsmekanismerna formulerades och utvecklades och det finns inget systematiskt jämställdhetsperspektiv. När kvinnor nämns handlar det om sexuellt våld och kvinnor som offer. Kvinnor och flickor ses som en marginaliserad grupp istället för som hälften av befolkningen.

Det är inte bara diskriminerade, avtalet hade dessutom blivit betydligt mer framgångsrikt om kvinnorna inkluderats, menar Susanna Rudehill.

– Forskning visar att kvinnor och män kommer med olika perspektiv och definierar fred och säkerhet på olika sätt – kvinnor inkluderar oftare frågor om rättvisa, demokrati och social säkerhet i fredsdefinitioner. Ju högre representation av kvinnor desto större chans att fredsavtal hålls och implementeras.

Solange Lwashiga, verkställande sekreterare för den kongolesiska kvinnorättsorganisationen Caucus des Femmes Congolaises du Sud-Kivu Pour la Paix, menar att kvinnors erfarenheter och kunskaper om konflikthantering, måste tas tillvara.

– Politikerna sätter inget samband mellan vad som görs på lokal nivå och det nationella fredsarbetet, säger hon.

– Kvinnor arbetar väldigt mycket med medling och konfliktlösning på lokal nivå. Säg att det i en by finns ett problem med att en familj har en get som äter upp grannarnas grödor. Om man inte löser problemet tidigt, kan det växa och bli alltmer infekterat tills hela byn är osams. Sådana konflikter löses alltid av kvinnor som går in och medlar mellan familjerna tills konflikten är löst. Men den här kunskapen tas inte till vara på högre nivå då fredsavtal tas fram – det är ju en ”kvinnosyssla” i det privata.

Så varför ser inte politikerna detta? Ovilja, menar Solange Lwashiga. Och kanske rädsla.

– Verktygen finns där, de vill bara inte implementera dem. Männen är själviska, de vill behålla makten för sig själva. Kanske handlar det också om rädsla: ”börjar vi inkludera kvinnor i politiken kommer de att se och avslöja alla oegentligheter vi försöker dölja för allmänheten”.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2020 Fria.Nu