Serietecknaren Lisa Ewald står och och fyller i en vit linje med svart sprayfärg. På väggen framför henne breder ett motiv ut sig med figurer med tre ögon, magneter och en orange katt uppe i hörnet.

– Jag har utgått från att det är en barnutställning så jag har valt att inte ha med något snuskigt eller naket. Sen har jag bara gått loss med färg på väggarna. Jag tycker det känns naturligt att måla stort, jag är inte så skissig av mig utan vågar dra en stor linje på väggen, säger hon.

Målningen ingår i utställningen Hus+ boll = träd som är en del av Bästa biennalen, ett konstprojekt för barn och unga.

Ýrr Jónasdóttir är museichef och curator för utställningen. Hon har länge velat göra en utställning med konst som barn kan ta till sig utan att den förklaras för dem.

– För tre år sedan ställde vi ut Ragnar Perssons illustrationer, och hade bland annat en matta med teckningar på. Min vän Alfred som var två år då blev helt fascinerad och gick runt och tittade länge. Sedan dess har jag velat göra något som talar direkt till barn, men som även funkar för alla.

För att få barnens uppmärksamhet har hon tagit fasta på det här med fantasi. Alla fem verken har fler lager än vad som först syns och lämnar något åt besökaren att själv fylla i. I Egill Sæbjörnssons videoinstallationer möts det materiella och det immateriella. I verket Pingpongdans studsar digitala pingisbollar mellan två hinkar och gör rörelser i luften och sjunger.

– Jag tänker att barn kan fascineras av bollarna som rör sig och låter. Det är ju lite så man leker, sätter ljud till rörelser, säger Ýrr Jónasdóttir.

Sæbjörnssons två verk är de enda som har visats tidigare, de andra tre konstnärerna har skapat nytt inför utställningen. Den tyska konstnären Sissel Tolaas har dock jobbat med lukter i över tjugo år. Till utställningen kommer hon att skapa en luktlek, där besökarna får skrapa på väggen och gissa vad det luktar.

– Lukt är ju väldigt förknippat med minnet och även fantasin sätter igång när du luktar på något. När du bara har en doft att förlita dig på får du göra upp din egna bilder i huvudet, säger Ýrr Jónasdóttir.

Hon tror att barn i alla åldrar kan ta till sig utställningen. De små kan hitta rörelser, färger eller ljud som de tycker om, medan barn i låg- och mellanstadieåldern kan hitta ytterligare en dimension.

– Konsten är ett sätt att öppna sinnena och se världen ur ett annat perspektiv. Det finns barnfilm och barnböcker, men konst kan vara svårare att anpassa till barn. Om vi förenklar för mycket blir det bara en illustration. Därför vill vi hålla kvar de olika lagren av tolkning.

I rummet längst in jobbar Danilo Stankovic med att färdigställa sin timmerstuga med tillhörande halmfigurer. Här kan besökarna gå runt och utforska i sin egen takt. Den som vågar kan krypa in i stugan, där golvet ska målas i ett självlysande mönster.

– Du kommer in i rummet och upplever att det är lite dunkelt, får kanske en lite trist och obehaglig känsla. Du är tvungen att ta dig igenom det lite obehagliga innan den magiska världen öppnar sig, säger Danilo Stankovic.

Han är intresserad av gamla bondetraditioner och naturväsen, både när det kommer till material och teman och väver ofta in dem i sin konst.

– Mina farföräldrar var bönder i Serbien och det fanns alltid halmstackar där som vi lekte och byggde kojor i. De kunde komma till liv ibland i skumrasket på kvällarna. Den här levande magiska världen har försvunnit lite i dag.

Ýrr Jónasdóttir ville ha med Danilo Stankovic i utställningen eftersom hans målningar är mystiska och ställer många frågor om vad som händer i motiven.

– Där finns mycket spännande kopplingar bakåt i konsthistorien. De kan vara både romantiska och läskiga och konsten kan ju vara lite läskig och lockande på samma gång.

Hon tycker att Bästa biennalen är en bra förevändning för konstinstitutioner att göra sina utställningar lockande för familjer, och tror att den kan leda till att folk som inte är vana vid att uppleva konst börjar göra det.

– Vissa har en färdig bild av vad konst är, som ofta inte stämmer överens med verkligheten. Det finns inte en tavla i den här utställningen, det förvånar kanske vissa. Förhoppningsvis kommer de hit med ett lite öppnare sinne när de vet att utställningen är för barn.