Miljöpartiet är ett av de partier som har en tydlig vision om en värld utan gränser, där alla människor kan flytta dit de vill. I partiprogrammet slår Miljöpartiet fast att fri rörlighet borde vara en mänsklig rättighet. Liknande visioner finns hos Feministiskt inititiav, LUF (Liberala ungdomsförbundet) och hos Centerpartiet. Fi vill ”bygga en värld efter principen att jorden tillhör alla och ska med omsorg och respekt delas rättvist mellan hela jordens befolkning”. Men hur skulle visionen egentligen se ut i verkligheten?

”Det ska finnas lagar som gäller lokalt och statsgränser, men de ska vara fria att korsa.”

En av dem med tydligast bild av detta är Ellen Kasimir, talesperson för migrationsfrågor i Grön ungdom.

– Som ung person i Sverige i dag förväntar du dig att du kan resa var du vill, jobba, plugga och bosätta dig var som helst i världen. Vi förväntar oss att vi kan uppfylla oss själva och våra drömmar. Så borde det vara för alla människor. Det är egentligen ganska enkelt, säger hon.

Hon säger att varken Miljöpartiet eller Grön ungdom officiellt har formulerat hur samhället skulle organiseras när visionen blir verklighet, men säger att någon form av administrativa gränser måste det finnas.

– Det ska finnas lagar som gäller lokalt och statsgränser, men de ska vara fria att korsa. Den möjligheten som det svenska passet ger i dag ska helt enkelt omfatta alla i världen, säger hon.

Centerpartiet målar upp en liknande bild i sitt idéprogram: Den ömsesidiga fria rörligheten inom EU bör utvidgas så att den omfattar hela världen. Enligt Centerpartiet bygger det hela på ett logiskt resonemang utifrån att alla är lika mycket värda och därmed ska ha samma rättighet att röra sig över världen. ”Det finns inget annat logiskt ställningstagande”, slår partiet fast.

”En modern välfärdsstat är beroende av att fler människor kan ta sig hit och bidra.”

Henrik Edin, ordförande i Liberala ungdomsförbundet, säger att visionen om fri rörlighet är en viktig ideologisk principfråga, men som ibland laddas med skrämselretorik.

– Det är klart att det finns orosmoln att det svenska välfärdssystemet inte skulle klara stora flyktingströmmar och flyktingmottagande är också kostsamt på kort sikt. Men på lång sikt är invandringen en nödvändighet.

Även om målet är det samma för flera partier ser vägen dit delvis mycket olika ut. LUF vill ”underlätta för fler att komma i arbete” genom att sänka skatten på arbete, sänka ingångslöner och därigenom minska kostnaderna för att anställa. Det är receptet för att minska arbetslösheten. Men samtidigt finns det en gräns för hur mycket välfärdsstaten kan urholkas. En fri invandring behöver inte nödvändigtvis betyda att välfärdsstaten urholkas, menar Henrik Edin.

– Snarare är det så att en modern välfärdsstat är beroende av att fler människor kan ta sig hit och bidra. För att det ska vara möjligt krävs det att arbetsrätten ses över. En stelbent arbetsmarknad är ohållbar i ett samhälle med öppna gränser, säger han.

Det partipolitiskt obundna nätverket Ingen människa är illegal delar partiernas vision om öppna gränser, men går ett steg längre i konkretiserandet av idén. I nätverkets vision om en fri värld är nationsgränserna avskaffade och ingen stat, organisation eller individ kan begränsa människors rörelse över gränser. Ingen människa är illegal erkänner inga nationsgränser ”annat än som politiska konstruktioner som vi saknar både moralisk skyldighet och intresse av att acceptera och upprätthålla”, enligt plattformen. Nätverket tar tydligt avstånd ifrån de liberala idéerna för att nå visionen. ”Vi motsätter oss alla politiska försök att använda in- och utvandring som en murbräcka för att underminera lönenivåer och sociala skyddsnät inom en stats gränser”.

”Jag är övertygad om att friare migration behöver en ännu starkare stat än i dag.”

Lisa Pelling, migrationsforskare och utredningschef på tankesmedjan Arena Idé, tycker att en annan vision än just den om öppna gränser skulle vara orimlig att ha.

– Sedan hur vi når dit finns det inte en lösning på utan många. Det är verkligen de små men envetna stegens politik som gäller i den här frågan.

Men hon säger att en viktig förutsättning för att det ska gå att sälja in idén om öppnare gränser mer brett till det svenska folket är att det inte sker på bekostnad av sänkt välfärd.

– Det går inte att betala med sänkt välfärd där människor upplever att de får det sämre. Jag är övertygad om att friare migration behöver en ännu starkare stat än i dag. Staten behövs för att fördela de kortsiktiga ofta koncentrerade kostnaderna för migration och de långsiktiga, ofta allmänna vinsterna, som migration ger.

– Likaväl som en region i landet får ta de inledande kostnaderna med ökad invandring måste också de senare vinsterna komma samma område till godo. Här är det viktigt med en tydlig fördelningspolitik för att det ska fungera, säger hon.