Facket kräver ansvar för lärarbrist
Inom tio år ska hälften av specialpedagogerna och speciallärarna i Västra Götaland gå i pension. Oroande, menar Lärarförbundet, och efterlyser ett större ansvar från Göteborgs stad som arbetsgivare.
51 procent av alla specialpedagoger och speciallärare i Västra Götaland är över 55 år. Det är en betydligt större andel än bland andra typer av lärare, där unge-fär en fjärdedel av lärarna är över 55 år. Enligt Elisabet Mossberg, ordförande för Lärarförbundet i Göteborg, handlar det delvis om att det krävs erfarenhet för att vidareutbilda sig.
– Det har väl varit den enda karriärvägen förutom rektor inom skolan, och då är det äldre, erfarna lärare som har sökt sig den vägen.
Men de väntande stora pensionsavgångarna i samband med den generella lärarbristen är oroande enligt Lärarförbundet.
– Har vi en lärarbrist där vi inte har tillräckligt många som kommer in i yrket över huvudtaget, så finns det inte tillräckligt många som kan vidareutbilda sig heller.
Förutom minst tre års erfarenhet av undervisning krävs 90 högskolepoäng till. Det motsvarar ett och ett halvt års heltidsstudier. Men att göra det lättare att utbilda sig till något av yrkena tror inte Elisabet Mossberg är rätt väg.
– Jag tror nog att ett erfarenhetskrav är viktigt för det är komplext uppdrag, att bland annat handleda andra lärare hur man kan bedriva undervisning.
Istället menar Elisabet Mossberg att Göteborgs stad som arbetsgivare borde se över villkoren för lärare att göra den påbyggnadsutbildning som krävs för att bli specialpedagog eller speciallärare.
– Det skulle till exempel kunna vara att man får gå och studera under arbetstid, eller att man får någon typ av ersättning. Att inte få någon lön och finansiera studierna själv är ganska tufft, särskilt om man har familj.
– Dessutom har det inte varit självklart att få löneförhöjning när man kommer tillbaka och det är också ett hinder.
Att det dessutom skiljer sig åt mellan olika stadsdelar i Göteborg, även om det inte görs något generellt för att underlätta vidareutbildning kan det göras lokalt på sina håll är också ett problem.
– Det samlade greppet saknas när ansvaret ligger i tio stadsdelar.
Karin Pleijel (MP) är skolkommunalråd, och hon säger att centrala satsningar i staden görs om behovet finns. Men i dagsläget finns det inte några planer på till exempel ändrade villkor för att motivera fler till påbyggnadsutbildningen.
– Speciallärare och special-pedagoger har en väldigt viktig roll i skolan, och det är viktigt att vi klarar pensionsavgångar. Jag sitter också i personalutskottet, där de här frågorna kommer upp ibland. Jag har inte fått några signaler om att det skulle behövas här och nu, men det är fråga jag bevakar.
Lärarförbundet säger att det inte har varit självklart med löneförhöjning efter vidare-utbildning, borde det inte vara det?
– Ja, det kan man tycka. Lön ska stå i proportion till utbildning, erfarenhet och ansvar. Min uppfattning är det finns riktlinjer som man följer i staden.
En annan idé för att lösa frågan om stora pensionsavgångar är att helt enkelt försöka behålla de lärare man har.
– Jag tror att det är viktigt att man har erfarna lärare, inte minst i den rollen. Kanske kan man locka kvar lärare att stanna tills de är 67 till exempel, om de vill och orkar.
Både Elisabet Mossberg och Karin Pleijel lyfter regeringens budgetproposition för 2016, och de satsningar som görs på speciallärare och specialpedagogik. Till exempel vill man göra det mer attraktivt för lärare att vidareutbilda sig, och få huvudmännen att våga satsa på utbildningarna – något som beräknas kosta 500 miljoner kronor per år från och med 2016.
Dessutom ska antalet utbildningsplatser på speciallärar- och specialpedagogutbildningarna utökas med 300 platser årligen. Vid Göteborgs universitet skedde det motsatta till denna hösttermin. Antalet antagna till specialpedagogiska programmet minskades, och även till speciallärarprogrammen antogs färre studenter än året före.