Bokmässan i Göteborg drar igång i morgon. Särskilt fokus ligger i år på ungersk litteratur, övriga teman är Island och yttrandefrihet. Det digra programmet innehåller 388 programpunkter med 780 medverkande från 31 länder. En hel del av de inbjudna gästerna kommer från årets temaland Ungern.

Bland de mer prominenta gästerna märks författaren Péter Esterházy, som i senaste romanen Markus-versionen skriver om sin adliga familjs öde under kommunismen, och Ádám Bodor, uppvuxen i Rumänien och i dag bosatt i Ungern, som fängslades på grund av sin kamp mot kommunismen i hemlandet. I romanen Sinistra-distriktet skildrar han diktaturens förnedring och absurditet.

Ett flertal ungerska författare är aktuella i svensk översättning, bland dessa Krisztina Tóth, Dániel Várro, Ágnes Judit Kiss, och Dénes Krusovszky.

När Bokmässans chef Maria Källson efter förra årets mässa avslöjade att Ungern skulle bli nästa temaland väcktes en del frågetecken angående den politiska utvecklingen i Ungern. Hur skulle Bokmässan förhålla sig till att landet styrs av det nationalkonservativa partiet Fidesz och att det under premiärministern Viktor Orbáns ledning har utvecklats i en antidemokratisk riktning.

– Det går såklart inte att bortse från landets politiska situation kring medielagstiftning och mycket annat, och det kommer vi absolut inte att göra. Det samtalet ska föras på Bokmässan. Jag tror att vår publik och den svenska presskåren kommer uppskatta det sätt som vi väljer att lyfta fram Ungern och de frågor som behandlas, säger Maria Källson, i en intervju i GP.

Emöke Andersson Lipcsey är koordinator för Ungerns deltagande på Bokmässan. Hon är själv författare och översättare, och har bott i Sverige sedan mitten av 1980-talet. Den inrikespolitiska situationen i Ungern vill Emöke Andersson Lipcsey inte kommentera, men hon poängterar att den svåra situationen som uppstått med flyktingströmmen är ett gemensamt europeiskt problem.

Det har framkommit viss kritik mot att Ungern blir temaland på Bokmässan, hur ser du på denna kritik?

– Jag tycker att det är lite kortsynt att ha den attityden. Det gäller att försöka komma närmare verkligheten och låta människor bilda en egen uppfattning. Programmet på Bokmässan är omfattande och ger många perspektiv på Ungern. När det gäller temat yttrandefrihet har vi också ett program på debattscenen, där frågan om friheten och dess begränsningar kommer att lyftas, och där olika åsikter kommer att brytas mot varandra.

När ungersk litteratur diskuteras i Sverige är fokus ofta på Imre Kertész, Péter Esterházy och Péter Nádas. Vad finns att upptäcka för den svenska publiken bortom dessa giganter?

– Tankarna med programmet är att visa på den ungerska litteraturens bredd och visa att det finns mer att upptäcka. I Sverige har det länge varit så att förlagen satsar på säkra kort och inte vågar satsa på nya författare. Nu är det sex ungerska författare som är översatta till svenska och som hoppas på att få ett förlag att nappa på deras böcker. Kulturinstitutet Balassi ger i samband med Bokmässan ut en antologi, Sju nya toner, som innehåller romanavsnitt av de sex författarna som har sina romaner färdigöversatta.

Finns det någon tydlig tendens som du ser i den samtida ungerska litteraturen?

– Det finns många olika riktningar. Men en tydlig tendens går att se i de trauman som uppstod efter den kommunistiska diktaturen och många författare behandlar frågor som berör detta, exempelvis återkommer dessa frågeställningar hos Ádám Bodor.

Emöke Andersson Lipcsey debuterade som författare 1981 i en ungersk tidskrift som gavs ut i Paris, Magyar Mühely, den startades 1962 av dissidentförfattare. Den var då det viktigaste forumet för avantgardistisk litteratur, en typ av litteratur som inte var populär i Ungern under kommunisttiden.

– Avantgardistisk litteratur var under denna tid absolut inte välkommet. Tidskriften fick inte tryckas i Ungern och fick smugglas in i landet. 1984 valde jag på grund av den osäkra politiska situationen att lämna Ungern och hamnade då i Sverige.

Som översättare ser Emöke Andersson Lipcsey svårigheterna för ungerska författarkollegor när det gäller att ges ut i Sverige.

– Under Bokmässan 2012 arrangerades ett panelsamtal där både ordföranden för Ungerska och Svenska författarförbundet var närvarande. Den ungerska ordföranden frågade: ”Vad vill då den svenska publiken i Sverige läsa?” Svaret kom snabbt ifrån den svenska ordföranden: ”Svensk litteratur”.

Vad beror detta ointresse på?

– Jag skulle nog säga att det främst finns ett intresse för svensk och anglosaxisk litteratur här, och en ovilja att satsa på nya och oprövade namn. Men samtidigt går detta i trender och vi hoppas på ett nytt intresse för utländsk litteratur.

I Ungern ges det enligt Emöke Andersson Lipcsey ut en hel del svensk litteratur.

– Det är lättare att översätta åt det hållet. Det finns ganska mycket svensk litteratur som är översatt till ungerska, och då inte bara deckare. Kanske beror det på att Ungern under kommunismens år var isolerat från omvärlden, och när det hårda styret började lättas upp började det dyka upp böcker som tidigare varit förbjudna. Och många var nyfikna på det som kom från utlandet, och den trenden har fortsatt, vilket gör att icke-anglosaxisk litteratur är populär även i dag.