Serien för, med sina kontrastrika svartvita bilder och hårdkokta berättelser, tankarna till Raymond Chandlers och Dashiell Hammetts noir-deckare. De amerikanska influenserna är heller inget Lars Krantz sticker under stol med.

 – Min stil är amerikansk. Jag tillhör den generationen som tyvärr missade alla underbara europeiska serier då de kom ut på 1980 och början av 90-talet. Jag befann mig i skarven. De flesta av mina inspirationskällor kommer därför från amerikansk mainstream och underground. Några av dom är Mike Diana, Ivan Brunetti, Richard Corben och Frank Miller. På den svenska sidan så finns Max Andersson och Pirinen. Faktum är att de fortfarande är vassare än de flesta nutida serieskapare, säger Lars Krantz.

Serien utspelar sig i början av 1900-talet, i staden Falköping. Men platsen har nog bara namnet gemensamt med den mellansvenska staden.

 – Den Svarta Jorden är en helt och hållet fiktiv värld, förklarar serieskaparen. 

Lars Krantz menar att han skapat en värld som ligger så långt ifrån vår egen som möjligt, mest kanske för att han vill slippa omfattande research.

 – Jag är en historieberättare och inte en historiker. Detta betyder givetvis inte att jag inte läser på mycket om sekelskiftet, för det gör jag. Dels för att lära mig mer,  men även för att bli inspirerad. Allt handlar ju i fiktionens värld om trovärdighet och inte om realism. Den inre logiken måste funka, i övrigt så är det bara att rocka på.

 Persongalleriet i serien är en blandning av fantastiska, realistiska och parallell-realistiska karaktärer. Här spelar exempelvis Christer Pettersson en betydande roll, fastän mera i första albumet än i andra. Alltså inte den misstänkte Palmemördaren Christer Pettersson. Här är han en privatdeckare.

 – Han är som någon form av symbol för den lilla människan. För jordens salt. För en typ av person som inte kan leva i dagens samhälle. Som en kvarleva från en svunnen tid. Inte död men döende.

Det andra seriealbumet utspelar sig under ett krig, som liknar första världskriget. Ett samhälle där den statliga kontrollen är slagen ur led. Det öppnar för att kvinnor ska få mera betydande roller i berättelsen. Lars Krantz menar att han hela tiden velat att både män och kvinnor ska ha ledande roller i serien. Vi möter bland annat reportern Laura Osborn, Kaptenen Vera Björnström och redaktören Eva.

Alla hans karaktärer är dock svartsynt tecknade, helt enkelt för att han gillar noir-genren. 

– De ger dessutom bra stoff till äventyr. Gamla synder, förflutna demoner. En ovilja till anpassning, ett öga som öppnat upp sig för den dolda mörka verkligheten som vanligt folk blundar för.

Politiskt menar han att serien står för allmänmänskliga grundläggande värderingar. Människan är inte god eller ond. Beroende på hur man vänder på det är människan istället både god och ond. Därför leker Lars Krantz ibland Djävulens advokat. 

– En person som mördar småbarn är en fruktansvärd person. Men det är en fruktansvärd person med en historia. Den förtjänar också att berättas. För att bringa förståelse och balans. När man berättat den så får man ju heller aldrig glömma bort vad personen har gjort och kanske fortfarande gör. Jag älskar gråskalor och komplikationer.