Kvinnoförtryck är ett globalt problem
Våra historieböcker är fyllda av manliga hjältar vars bedrifter kommit att betraktas som avgörande milstolpar för samhällsutvecklingen. Det är de stora krigen och de viktiga uppfinningarna som fått markera början och slutet av våra historiska epoker. Historien är skriven av (vita västerländska) män, om män och för män.
Män har alltid betraktats som 'människor', medan kvinnor beskrivits som avvikande och annorlunda. Antingen har kvinnor osynliggjorts eller hyllats för att vara ett högre stående väsen. Medan mannen förknippats med det offentliga, det allmänna och det politiska, har kvinnan kopplats till det privata, det vill säga till familjen och hemmet.
Detta har kvinnor över hela världen gemensamt. Problemet att hemmet alltid har varit och är en livsfarlig plats för många kvinnor att vistas i, har aldrig på allvar hamnat på den politiska dagordningen. Våld mot kvinnor betraktas som en kvinnofråga av de män som dikterar den politiska agendan och saknar därmed allmänpolitiskt intresse.
Amnesty International driver en kampanj med rubriken Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Kampanjen lyfter fram våld mot kvinnor som ett globalt problem som drabbar kvinnor i alla kulturer och länder, oavsett klass, religion eller etnicitet. I Sverige misshandlas en kvinna till döds varje vecka av någon som står henne nära, handeln med kvinnors kroppar ökar och tar sig allt grymmare former och i en del länder där det är krig våldtas och förnedras kvinnor systematiskt av fienden. Listan över hur kvinnor drabbas av könsrelaterade övergrepp av olika karaktär skulle kunna göras i princip hur lång som helst.
Det är för att uppmärksamma och protestera mot detta världsomfattande kvinnoförtryck som kvinnor och män över hela världen ger sig ut och demonstrerar på internationella kvinnodagen den 8 mars. Genom att uppmärksamma denna historiska dag, så hyllar vi också de många osynliggjorda hjältinnor som i stort och smått kämpat och kämpar för kvinnors rättigheter.
Internationella kvinnodagen har firats i snart 100 år. Det var lärarinnan Clara Zetkin som under en internationell socialistisk kvinnokonferens i Köpenhamn 1910 tog initiativet till en kvinnodag varje år.
I början firades den på söndagar så att alla kunde delta, men efter några år bestämdes firandet till den 8 mars varje år. Länge var det bara socialister som firade kvinnodagen, men efter att FNs generalförsamling 1977 rekommenderade firandet har det spridit sig utanför socialistiska kretsar. 1980 proklamerade FN den 8 mars som internationell kvinnodag. Under fascismen i Italien och nazismen i Tyskland förbjöds firandet av internationella kvinnodagen och i dag ses kampen för kvinnors rättigheter i många länder som kontroversiell och ett hot mot rådande ordningar.
I Sverige hindras många kvinnor från att delta i 8 mars-aktiviteter, eftersom den oftast infaller på en vardag när de måste arbeta. Med anledning av detta har vänsterpartister och miljöpartister vid flera tillfällen de senaste åren motionerat om att Sverige borde göra som flera andra länder och förklara den 8 mars som allmän helgdag. Men riksdagen har i stället valt ut nationaldagen till ny helgdag. Så absurt kan det bli när ett parlament styrt av manliga normer bestämmer vad vi ska fira.