Det finns en uppsjö barn- och ungdomsböcker om fotboll, mycket om ishockey och massor om hästar. Det är helt i sin ordning såklart. Men nu när innebandyn är den näst största idrotten i Sverige, sett till antalet aktiva utövare, vad sätter vi i händerna på den unga innebandyspelaren? Igenkänning är som bekant en fin väg in i läsningen.

Ja, faktum är att det nästan inte finns någonting alls att välja på. Som en fyrbåk, så gott som ensam i det kompakta innebandymörkret, står Sölve Dahlgrens böcker Innebandypiraterna. Det är en serie, på väg mot sin femte bok, eller femte säsong, enligt böckernas upplägg.

Innebandypiraterna kretsar kring några av spelarna i Tågaborgs juniorlag. De har haft stora framgångar, men nu ska de gå över till seniorspel med allt vad det innebär. Några slutar, några varvar ner, några siktar mot a-laget och några kommer att bli värvade till större klubbar.

Men så börjar de prata. Ska de inte försöka satsa på att spela den nya Floorball world tour? Det är en konkurrent till länders egna seriespel, där lag från hela världen kan anmäla sig och spela om stora pengar. De provar lyckan och blir till Helsingborg consuls.

Sölve Dahlgren beskriver både innebandyvardag och låter sina protagonister brottas med det semiproffessionella lagets problem, finansiering, managers och fair play. Men han glömmer heller inte livet som konkurrerar med innebandyn, alla saker som gör att spelare slutar – kärlek, arbete, bristande intresse.

Innebandypiraterna kanske inte ståtar med den tyngsta personbeskrivningen av alla, men böckerna är perfekta för den som vill ha action och som gillar sin sport. Innebandyn är en etablerad, men ändå ung, idrott. Det är intressant när Sölve Dahlgren målar upp en alternativ framtid för innebandyn, en väg mot mer show och mera pengar.

Det finns inte så många andra böcker att välja på för den som vill läsa om innebandy, men de unga läsarna hade säkerligen valt Innebandypiraterna även om det funnits konkurrens.