Det finns romanuppslag som säljer in sig själva. I Staffan Malmbergs nya roman startar en livspusslande småbarnspappa plötsligt ett medborgargarde mot stadens hänsynslösa människor. Tänk en moderat version av Falling down i innerstadens lattekretsar. Det är en oemotståndlig romanintrig. Vad månne Staffan Malmberg göra av detta?

Allt startar en dag när Johannes äntligen lyckats få sin skrikande dotter att somna i barnvagnen. Det är en helveteseftermiddag, som just börjat ljusna. Men vid ett övergångsställe dyker en av dem upp. En av de hänsynslösa. Han varvar sin motorcykel så att ungen vaknar och åter börjar skrika. Något går sönder i Johannes och när han stoppar kvinnan på andra sidan gatan, vars barn också vaknat, föds det nya gardet.

Det finns något intressant i själva den här utgångspunkten. Vilka är alla de där människorna som tar all plats i staden? De slänger skräp och tänker sig att nån annan ska plocka upp det. De skaffar hund, och tycker att andras barn ska rulla i bajset i parkerna. De fyller busskurerna med cigarettrök. De parkerar så att andra inte kommer fram, de kör hårt och tar risker med andras liv. De tycks inte sällan anse att deras egna behov och lustar är viktigare än andras liv.

Gardet växer snabbt och hamnar utanför Johannes kontroll. Staffan Malmberg har tecknat honom som en intet ont anande person, som återberättar Gardets avskräckande historia. Det förstärker känslan av att koppla våra instinktiva reaktioner till mörkare lager i samhällskroppen. Men den distanserade tonen gör också att romanen förlorar i intensitet. Saker bara sker, och Johannes står och ser på. Det är också svårt att få syn på de mekanismer som skulle kunna få ett medborgargarde att växa i verkligheten.

Möjligen hade själva idén till Gardet gjort sig bättre som en längre novell, men det lite längre formatet ger å andra sidan Staffan Malmberg chansen att skapa en rad olika ingripanden av medborgargardet med mycket varierande utgång. Scenen när en av de hänsynslösa bara säger ”förlåt, jag ska aldrig göra så mer” är obetalbar. Kvar står medlemmarna i Gardet med sitt adrenalin och sitt hat. Räcker det verkligen att människor ändrar på sig? Eller är det konfrontationen, makten som blir viktig?

Mest central är kanske frågan om hur Gardet själv blir en del av det hänsynslösa samhället. Där gör oss inte Staffan Malmberg speciellt mycket klokare. Återigen är det Johannes distanserade berättelse som kommer i vägen. Men det är fortfarande underhållande, även om den där briljanta romanidén hade kunnat förvaltas bättre.