Hittills har 178 anmälningar kommit in till Diskrimineringsombudsmannen, DO, som rör bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det sedan den nya lagen trädde ikraft den 1 januari i år. Myndigheten har beslutat att utreda vidare 15 av anmälningarna och de rör alltifrån antagning till universitet, kollektivtrafik, biobesök och Försäkringskassan. Men de flesta av ärendena rör skola och utbildning. Utredaren Carolina Stiwenius säger att det kan handla om att de har fått in många anmälningar på det området. Lagstiftningen är så pass ny att de inte har tillräckligt med underlag för att göra några djupare analyser eller se till tendenser än.

– Det kan också vara så att det är flera ärenden som hänger ihop, ibland kan det till exempel vara en familj med tre olika barn. Men det är nog snarare slumpen än ett mönster att det är så.

Totalt har DO beslutat att utreda vidare 23 ärenden det senaste halvåret men åtta har redan lagts ner. Vad det beror på kan Carolina Stiwenius inte svara på men säger att det generellt brukar vara så att det är oklart vad det är för situation som har ägt rum och att det saknas bevis för att fastslå att det rör sig om diskriminering.

– Just den här formen av diskriminering, när det gäller bristande tillgänglighet, är ganska komplex och det finns flera rekvisit, som det kallas, som ska vara uppfyllda, säger hon.

Det handlar bland annat om att åtgärderna som till exempel en butik måste vidta för att göra den tillgänglig för personer som sitter i rullstol ska bland annat vara skäliga utifrån annan lagstiftning. Om butiken har vidtagit åtgärder som uppfyller minimumkraven i plan- och bygglagen så kan DO troligtvis inte driva det vidare.

– Och i det här att det ska vara skäliga åtgärder så finns det en hel rad omständigheter som ska vägas in. Det vi går efter är det som står i propositionen, till exempel om ekonomiska och praktiska förutsättningar. Hela det här med skälighet är beskrivet på nästan tio sidor så det är svårt att koka ner det till vad som är det vanligaste.

Lars-Göran Wadén har gjort tre anmälningar till DO sedan den nya lagen trädde kraft. Den senaste skickade han in för några veckor sedan efter att ha besökt politikerveckan i Almedalen och upptäckt att han inte kunde delta på många av seminarierna för att de hade höga trappor eller för branta ramper för att han skulle kunna komma in med sin rullstol. De andra två anmälningar riktar sig mot ett bussbolag i Gävle och den andra mot SJ. I det första fallet saknade chauffören utbildning i hur bussens trapplift skulle användas och i det andra fallet har SJ beslutat att sedan årsskiftet bara köra gamla tåg mellan Stockholm och Gävle varannan timme.

– Det är inte så att världen går under, jag överlever väl av att vänta på nästa tåg men det handlar mer om principen att alla som har gummisulor under skorna kan åka vilka tåg de vill från Gävle till Stockholm men bara för att jag råkar ha gummidäck istället så kan jag bara åka vartannat tåg, säger han.

Två av fallen utreds nu av DO och kan komma att gå vidare till domstol, vilket han hoppas att de gör. Han har varit tydlig mot myndigheten att han inte vill ha någon förlikning.

– Jag gör inte det här för att få ett skadestånd på 20 000 och sedan åker den här otillgängliga bussen eller tåget ändå utan att det händer något. Jag vill ha ett rättsprejudikat för det är då det blir ett avstamp där man ser att det inte är okej att driva kollektivtrafik som är otillgänglig.

DO:s målsättning är att den genomsnittliga handläggningstiden ska vara sex månader, men först till hösten kommer de första utredningarna vara klara. Därefter kan ett första beslut om att driva ett ärende vidare till domstol komma. Troligtvis kommer något av de 15 fallen som utreds nu att göra det.

– Att det är oklara rättsfrågor är ju ett tungt skäl för oss att driva en rättsprocess för ytterst är det domstol som tar ställning till ifall det har varit fråga om diskriminering och vad i sådana fall ersättningen ska landa på, säger Carolina Stiwenius.