Vid den här tiden förra året protesterade fyra av Göteborgs mest framgångsrika och namnkunniga koreografer mot att Kulturrådets referensgrupp med ett pennstreck raderat ut deras verksamhetsstöd. Dåvarande kulturkommunalrådet Thomas Martinsson (MP) deltog aktivt i protesterna.

Nyligen presenterade Kulturrådet verksamhetsbidragen på dansområdet för 2016. Resultat? Ytterligare en koreograf från Göteborg blir av med sitt verksamhetsbidrag!

De drabbade är alla rosade koreografer med stor verksamhet, bred förankring i kulturlivet och verksamhetsstöd från Göteborgs stad. Eva Ingemarsson, Jeanette Langert, Peter Svenzon, Marika Hedemyr, Olof Persson och Gun Lund.

På tre år har Kulturrådet slängt ut fem göteborgskoreografer och en konstnärsdriven plattform från verksamhetsstöden. Nu är det endast tre kvar. Ett danskompani med dansare med och utan funktionshinder, ett med barndans och ett kompani med ursprung i Irak, inget fel i det, men man kan fråga om det verkligen speglar danskonsten i Göteborg.

Årets beslut kan inte tolkas på annat sätt än att det handlar om en medveten och systematisk handling. Någon förklaring ges inte. Kulturrådet motiverar aldrig sina beslut utan hänvisar bara till att ”referensgruppen gjort en annan bedömning”. Besluten sker i slutna rum utan protokoll och insyn och där ledamot efter ledamot anger ”jäv” och går ut ur rummet

Systemet är ålderdomligt och godtyckligt och öppnar för personligt tyckande och kotterier. I det här fallet används det för att ge tolkningsföreträde för en viss grupp koreografer och vissa sceniska uttryck.

I dag går närmare 85 procent av pengarna för danskompanier till koreografer verksamma i Stockholm. Bidragsnivån är också generellt mycket högre där, ofta 3–4 gånger mer än till koreografer ute i landet. Ett genomsnittligt bidrag i Stockholm ligger på en dryg miljon, för övriga bara hälften. Det är knappast konkurrens på lika villkor.

Att fokus ligger på Stockholm tycker Kulturrådet inte är något problem ”eftersom flertalet har planer på att turnera nationellt”. Scenerna i Göteborg anses viktiga även om de bara får en bråkdel av det ekonomiska stödet. Dans från huvudstaden ska med andra ord visas här, men någon produktion av dans i denna landsända vill man inte se! Detta är uttryck för ett närmast ”kolonialt” betraktelsesätt.

Mindre pengar i Göteborg gör det svårare för koreografer att skapa nya föreställningar här, och minskar möjligheten för våra dansare att stanna kvar. Vad skulle ske med danskonsten i Göteborg om alla de drabbade koreograferna tvingades lägga ner sin verksamhet? Sannolikt skulle också Atalante, 3:e våningen och Dansbyrån gå samma öde till mötes.

Vi accepterar inte dessa beslut och den inriktning referensgruppen ger uttryck för. Det är dags att Kulturministern griper in. Det här resultatet kan rimligen inte ligga i linje med den nya regeringens konst- och kultursyn eller fördelningspolitik.

Fördela om. Återställ det statliga stödet till dansen i Göteborg. Att rycka undan grunden för koreografer och grupper med en angelägen och tålmodigt uppbyggd verksamhet är skandalöst.

Jämna ut de stora skillnaderna i stödsystemet. Ge oss samma möjligheter som de koreografer som arbetar i huvudstaden.

Gör om hela bidragssystemet så att det blir mer förutsägbart och transparent. Inför motiverade beslut för alla sökande.