– Det började med att jag blev väldigt utnyttjad av en man i nöjesbranschen. Jag kunde inte prata om det av juridiska skäl så jag fick jobba med det på ett konstnärligt plan. Sailor Barbie växte fram som en absurd och uppskruvad dröm om vad jag vill säga men som inte går, säger Joanna Häggblom.

I helgen spelar hon I just wanna be loved, den första delen i en planerad serie, som en del av klubbprogrammet under Feministisk festival. Där kliver Sailor Barbie upp på scen för att rekrytera medlemmar till en armé som ska förgöra alla män som kränker och skadar kvinnor.

– Hon är både offer och inte offer, hon har blivit utsatt för övergrepp som får henne att kräva hämnd, samtidigt som hon längtar efter kärlek och sex. Jag tror att det är något som många heterosexuella kvinnor kan uppleva, att de djuriska behoven krockar med deras feministiska analys.

Sailor Barbie uppstod (delvis) ur en dragworkshop med scenkonstgruppen Potato potato, där det feminina och det maskulina utforskades.

– Egentligen har det inte något med könet att göra, det handlar mer om en idé om hur man ska se ut eller vara.

Joanna Häggblom valde att skapa en karaktär som är hårt sminkad, har höga klackar och kortkort för att undersöka om en sexualiserad kvinna kan vara kraftfull och ha makt. Det är en stil som ofta bara klassas som förtryck inom den feministiska rörelsen menar hon.

– Vare sig en kvinna väljer att använda femininitet för egen vinning eller inte orkar gå emot normen måste det vara upp till var och en. Det skadar oss att hacka på varandra, vi måste ta upp det till diskussion istället.

Hon säger att hon alltid har varit fascinerad av kvinnor som lyfter fram det feminina, som till exempel Pamela Andersson, där det är mycket smink, rumpa och bröst. Attribut som klassas som kvinnliga inom populärkulturen.

– Samtidigt kan jag se att det är problematiskt och svårt att bli tagen på allvar. Kvinnor som är politiker eller har inflytande på annat sätt väljer ju ofta att klä på sig och dölja sina kvinnliga former.

Att gå in i en karaktär som gör precis som hon vill är otroligt befriande och roligt menar Joanna Häggblom. Hon låter Sailor Barbie prata om feminism och våld samtidigt som hon sexualiserar sig och flörtar med publiken. Hon är medveten om att det finns något provocerande i att vara sexig på scenen och sedan säga att du inte gillar hur män tittar på dig.

– Det är nog en komplexitet hos många som ser sig som kvinnor. Du kan ha en massa lust ena stunden och sedan kan något snabbt kännas fel och du vill avbryta.

Genom att plocka in verktyg som spoken word, dans, clowneri och fysisk teater utmanar hon också föreställningen om vad scenkonst kan vara. Något som hon tror kan få fler att ta till sig det politiska budskapet.

– Om något är för realistiskt kan folk som inte tycker som du lätt ta avstånd. Det absurda och ironiska kan göra att folk som annars skulle ha tagit avstånd från budskapet tar det till sig. Efter tidigare föreställningar har det kommit fram folk som sagt att de inte har tänkt på de här sakerna tidigare och att det är något som behöver tas upp på scen mer.

Även om de flesta reaktioner har varit positiva har Joanna Häggblom varit med om att män kommit fram och varit provocerade. Det har skapat förståelse för folk som låter bli att utmana och agera av rädsla för reaktionerna.

– Jag gör det för att jag är så förbannat arg, och jag är uppfostrad till att säga vad jag tycker. Det spelar ingen roll om jag försöker att inte ta plats, folk blir alltid provocerade av kvinnor som sticker ut och har karisma. Kanske kan de som inte vågar själva bli inspirerade av att jag vågar.

The Sailor Barbie show– I just wanna be loved visas 13 juni som en del av klubbprogrammet kl 23–01 på Moriskan i Malmö.