Sittande i en fåtölj på RFSL:s kontor i Göteborg berättar George Omondi om ett tungt bagage av utsatthet som bisexuell i hemlandet Kenya. Det är en berättelse om hur vänner misshandlats, och en till och med har dödats, och hur han fruktade att han stod näst på tur för sitt engagemang med att organisera träffar för homo- och bisexuella män. Det handlar också om en rädsla för myndigheter, att bli anklagad för att uppmuntra till homosexualitet, i ett land där sexuella kontakter mellan män är förbjudna och straffet är upp till 14 års fängelse.

I augusti 2013 kom George till Sverige.

– Jag kände mig säker här, jag hade hört att myndigheterna erkänner och respekterar homosexuella. Det var precis de rättigheterna jag kämpade för i Kenya, så jag var så glad när jag kom hit.

Men i december samma år fick han avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, då Migrationsverket inte ansåg Georges historia tillförlitlig och rimlig. När han kom till Sverige hade han ett tillfälligt uppehållstillstånd i två år, för att han är gift med en svensk kvinna. Utredningen kom delvis att handla om hans sexualitet.

Avslaget från Migrationsverket motiveras med att han har lämnat motstridiga uppgifter kring när han kom till insikt om sin sexuella läggning, och när och hur omgivningen har fått vetskap om den. De anser dessutom att han har beskrivit de samkönade relationer han har haft med allt för få detaljer.

George själv är kritisk till hur intervjuerna på Migrationsverket genomfördes, och känner inte att han har fått berätta hela sin historia på ett rättvist sätt.

– Någon ställer frågor till dig – först hur det var i Kenya, sedan direkt efter hur livet är i Sverige. De hoppar mellan olika delar, och så vill de att man ska svara direkt utan att tänka efter. Dessutom ställer de frågor som inte är relevanta, och jag tycker att de borde fundera över hur frågorna kan påverka olika personer.

Han tycker att de som arbetar på Migrationsverket borde ha bättre kunskap om vad det innebär att vara hbtq-person i olika delar av världen.

Också Ylva Gellerstedt, som är kurator på RFSL i Göteborg och har tagit del av asylutredningen, är kritisk.

– Jag tänker att som man ställer frågor får man svar, och det blir väldigt ytligt och inte en sammanhängande berättelse när man hoppar snabbt mellan olika delar.

– Sedan spelar det in mycket vilka tabun som finns kring homosexualitet, och att berätta om de relationerna för myndighetspersoner. Det blir orättssäkert när någonting som känns otryggt eller för privat att prata om riskerar att bedömas som inte tillförlitligt på grund av att det är svårt att berätta om.

Ungefär hälften av RFSL:s kontakter i Göteborg rör asylsökande eller papperslösa personer, och Ylva Gellerstedt säger att de flesta avslag handlar just om att personen inte har kunnat berätta tillräckligt ingående eller detaljerat om sin sexuella läggning.

– Det råder okunskap och fördomar om hur en person kan känna och tänka kring hur man kommer fram till sin sexuella läggning, och runt komma ut-processer. De flesta kan inte redogöra för i vilken ålder de kom underfund med sin sexuella läggning eller när de kom ut för omgivningen då detta sker i olika etapper i olika sammanhang. I samtal om detta kommer en person ofta att tänka på en mängd olika situationer och händelser som man under en längre tids samtal kan få en bild av men inte under två intervjuer på Migrationsverket.

För George Omondi återstår bara väntan på när han kommer att vara tvungen att lämna landet. Egentligen hade han till 10 april på sig, men ingenting har hänt, och nu har han fått hjälp av en jurist med en ansökan om verkställighetshinder som ska lämnas in till Migrationsverket. Han säger att hans enda hopp är att de ger honom en ny chans att få stanna.

– Om jag åker tillbaka kommer allting vara precis som det var när jag lämnade, ingenting har blivit bättre. Jag undrar hur mitt liv kommer att bli då.