När det fem år långa forskningsprojektet om kultur, hälsa och religion närmade sig slutet ville forskarna göra någonting gemensamt över de olika forskningsfälten. Resultatet blev antologin Culture, Health, and Religion at the Millennium – Sweden Unparadised. Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet tillika en av redaktörerna, berättar om hur idén föddes. Som gästforskare i USA, fick han frågan från en biljettförsäljare på den kyrkogård där Benjamin Franklin ligger begravd i Philadelphia, om var han kom ifrån. När Ola Sigurdson sa Sverige, var svaret kanske något annorlunda än vad många svenskar är vana vid.

– Han sa då ”Stieg Larsson”, och frågade om det verkligen var så hemskt och dystert som det skildras där. Många i USA läste Stieg Larsson på ett sätt som gjorde att jag nästan blev full i skratt. Bilden av Sverige har förändrats från en grå och trist, ganska socialistiskt mönsterstat där allt är välordnat, till något annat.

Har Sverige avparadiserats? Det ville de sex forskarna ta reda på och började med projektet.

– Vi försöker inte beskriva vad Sverige är, men vi försöker skildra hur bilden av Sverige är. Men bilden är ju en del av verkligheten.

Ämnena varierar från religiösa kulter, till den svenska synden i film och svensk chick lit. Själv skriver Sigurdson om hygien som metafor, i allt ifrån någon slags bokstavlig mening om vikten av renlighet och att ha det städat hemma, till mental hygien och rashygien. Utgångspunkten är två böcker från 1930-talet, Lubbe Nordströms Lortsverige och Alva och Gunnar Myrdals Kris i befolkningfrågan.

– När man läser de här två böckerna nästan 80 år senare häpnar man av vad som kunde sägas på den tiden utan att blinka. Hygien är en metafor för det moderna – att städa upp och få ordning. Det finns ett avståndstagande till det som varit innan och en stark idé om att man kan börja om från scratch. På sätt och vis är hygien fortfarande en metafor som förekommer och man bör vara vaksam med vad det gör med oss. Fortfarande används den som ett sätt att dra upp gränser mellan vi och dem.

Boken är skriven på engelska, och är främst tänkt som en presentation för icke svenskspråkiga. Men Ola Sigurdson tror inte bara att det är internationellt som bilden håller på att ändras. Det gäller också den svenska självbilden även om det finns ett visst mått av självförnekelse.

– Jag kan tycka att det finns en viss naivitet i den svenska bilden av Sverige. Det finns en ganska självgratulerande bild på hur fint det är i Sverige och dels blundar man för att det finns baksidor och dels är man inte riktigt medveten om hur intimt samhörig den gängse bilden av Sverige är med enhetssamhället. Det är som att man inte vill kännas vid hur pluralistiskt Sverige faktiskt är.

Vad det är som har påverkat bilden av Sverige – såväl utåt som inåt – är svårt att svara på. Men Ola Sigurdson har ändå ett tydligt exempel på något han tror har varit avgörande.

– Palme-mordet tror jag verkligen är en slags brytpunkt. Man blev förvånad både borta och hemma att någonting sådant kunde hända här.