Dynamisk duo bjuder på motstånd
Folk, indie, jazz, psykedelia – det är inte lätt att greppa Siri Karlssons musik och just därför är den stimulerande, skriver Tobias Magnusson.
Bakom namnet Siri Karlsson döljer sig inte en person, utan en duo, bestående av Cecilia Österholm och Maria Arnqvist. Med The lost colony är de framme vid sitt tredje fullängdsalbum. Cecilia Österholm på nyckelharpa och Maria Arnqvist på piano och saxofon är här även förstärkta med eminenta musiker som Jari Haapalainen på trummor, Torbjörn Zetterberg, bas, Simon Svärd, gitarr och Mattias Ståhl på vibrafon.
Jag fastnar direkt för inledande Appaloosa som snabbt skapar en laddad och suggestiv atmosfär. Jag betraktar samtidigt fotot som pryder omslaget; en kvinna, klädd i svart med en rituell symbol fäst i en huvudbonad, sitter ensam i en eka och ror på en svart skogstjärn, på väg till den magiska plats som titeln hänvisar till: den försvunna kolonin.
Det är ingen självklar referens, men Siri Karlssons säregna mix av folk, indie, jazz, psykedelia och visa för mina tankar till Joakim Skogsbergs mytomspunna skiva Jola Rota, som delvis är inspelad på plats i den mörkaste urskogen. Det är en fantastisk skiva som jag ofta återkommer till då den på ett märkligt sätt verkar leva sitt eget liv. The lost colony känns också som en skiva som är svår att få grepp om, den bjuder på motstånd, tar hela tiden oväntade vägar. Siri Karlsson har helt klart förmågan att skapa musik som på samma gång är både överraskande och stimulerande.