POLITIK Extravalet blir ett val om huruvida man är beredd att samarbeta eller ej. Ska vi ha kaos, bråk och blockpolitik i Sverige eller ska vi ha ett gott samarbetsklimat och en konstruktiv diskussion över blockgränsen om hur vi tar vårt land framåt?. Sedan drygt två veckor tillbaka befinner vi oss i ett helt nytt, och allvarligt, läge i svensk politik. Sverigedemokraterna har gjort klart att de hädanefter tänker ta varje chans att fälla varje regering som inte anpassar sig efter dem och dansar efter deras pipa i just frågan om invandringspolitiken. Två gånger om året, vid budgetomröstningen och vid omröstningen om tilläggsbudget, kan ett parti med 13 procents väljarstöd alltså fälla vilken regering som än sitter.

Det enda sättet att förhindra ett sådant kaos är att övriga partier är beredda att samarbeta över blockgränsen så att vi kan bilda stabila majoriteter i riksdagen och Sverige kan styras. Men de borgerliga partierna har inte varit beredda att samtala om hur vi kan finna en väg framåt. Regeringen har gång på gång erbjudit möjligheten att förhandla om sakfrågor i budgeten med Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. Svaret har hittills varit nej. I stället valde de att låta Sverigedemokraterna fälla regeringens budget.

Det är inte bara ansvarslöst, det bryter samtidigt två löften som de borgerliga partierna gav i valrörelsen: 1: Att de skulle låta det största blocket regera och 2: Att de inte skulle ge Sverigedemokraterna avgörande inflytande. Vore det inte bättre att fortsätta på det sätt som har gjort Sverige starkt historiskt, där ansvarsfulla partier agerar tillsammans i svåra lägen?

Nu går vi till extra val. Det blir ett val om huruvida man är beredd att samarbeta eller ej. Ska vi ha kaos, bråk och blockpolitik i Sverige eller ska vi ha ett gott samarbetsklimat och en konstruktiv diskussion över blockgränsen om hur vi tar vårt land framåt?

Men det blir också ett val som handlar om vi ska låta de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna försvara den politik som väljarna röstade bort redan i höstas – som misslyckades med arbetslösheten, skolresultat, prioriterade skattesänkningar framför välfärd och hade låga ambitioner för miljöpolitiken. Eller om vi äntligen ska påbörja de framtidsinvesteringar i jobb, skola, välfärd och miljö som Sverige så väl behöver.