Fördjupning


Mötet
Del 3 av 4

  • – Allt jag önskar av framtiden är att få ett normalt liv, att ha basala saker som mat, ett lagom stort hem med värme och att kunna försörja min fru och mina barn, berättar Mihaita Zaharia.
Göteborgs Fria

”Jag mår så mycket bättre när jag syr än när jag tigger”

Mihaita Zaharia tiggde om pengar och sov under parkbänkar, men tack vare ett oväntat möte har han nu både sovplats och börjat försörja sig som skräddare.

– Det är omöjligt att tjäna ihop tillräckligt för ett anständigt liv i Rumänien, till och med att överleva är en konstant kamp, säger Mihaita Zaharia, 28 år, när GFT träffar honom.

Han kom till Sverige tidigare i år för att tjäna ihop pengar till mat till familjen; frun Alina och barnen Narcis och Antonio som är sju och åtta år. Ibland går det upp till två dagar i rad mellan familjens måltider.

– Många i Rumänien har ingen inkomst och de som har pengar och makt vägrar att dela med sig, inte ens om ens familj svälter. Här i Sverige kan jag i alla fall tjäna lite pengar genom att tigga på gatan så att jag kan skicka det till min familj. Jag är inte här för att ta jobb eller pengar från de svenska invånarna, jag är enbart här för att överleva.

I början sov Mihaita under parkbänkar på nätterna. Men en dag för tre månader sedan kom en vändning. Han satt utanför Internationella skolan i Göteborgsregionen och grät medan han bad om pengar på gatan.

En engelsklärare, John McBride, upptäckte honom och erbjöd sovplats i sitt hem, en lägenhet på 40 kvadratmeter. Nu sover Mihaita på en madrass i Johns kök, ett rum som även har blivit Mihaitas arbetsrum.

När Mihaita var 16 år började han jobba som skräddare, något som han jobbade med i sex år. John köpte därför en symaskin till Mihaita och hjälper nu till att leta kunder.

– När jag jobbade som skräddare kunde jag tjäna motsvarande 1 000 kronor i månaden. Det är mitt yrke men jag kunde inte jobba med det på grund av den ekonomiska krisen i Rumänien. Så jag började jobba i byggsektorn istället, från och till under tre år. Jag försökte ta alla jobb jag möjligen kunde få, och åkte därför till Spanien i ett halvår för att jobba, säger Mihaita.

I Göteborg har han börjat få ett fåtal kunder. GFT var på plats en torsdag när en kund kom vid halv fyra på eftermiddagen. Mihaita hade precis kommit in efter att ha suttit utanför en livsmedelsbutik och bett om pengar hela dagen. Men nu satt hann uppe vid symaskinen till halv elva på kvällen med full koncentration.

– Det här är mycket bättre än att be om pengar på gatan, jag gillar inte att tigga, det får mig att må dåligt men jag har inte haft några andra valmöjligheter fram tills nu. Folk har sparkat mig, svurit till mig och gett mig rasistiska kommentarer utanför livsmedelsbutiken, berättar Mihaita.

Han märker att Rumänien inte har ett så bra rykte.

– Eftersom så många av oss inte har några andra val än att tigga, eller till och med stjäla i en del fall. Men tack vare John kan jag nu också börja erbjuda mina tjänster inom ett kvalificerat arbete som jag tycker om att göra. Jag mår så mycket bättre när jag tjänar pengar på det här sättet.

Om framtiden vet Mihaita vad han önskar sig:

– Allt jag önskar av framtiden är att få ett normalt liv, att ha basala saker som mat, ett lagom stort hem med värme och att kunna försörja min fru och mina barn på ett anständigt och respektabelt sätt, säger han.

Fakta: 

Artikelserie: Mötet del 3 av 4

I GFT:s artikelserie Mötet träffar du fyra personer som tagit sig från Rumänien till Göteborg i hopp om ett bättre liv.

Läs alla delar i serien:

Del 1: ”Jag gör mitt bästa för att alltid le” 
Andrey Dura, 19 år, reste från Rumänien till Sverige för att försörja sig som gatumusikant.

Del 2: Hon önskar ett gemensamt språk 
Violeta samlar burkar och ber om pengar vid en affär, men förhoppningen är att snart få ett jobb via Arbetsförmedlingen.

Del 3: ”Jag mår så mycket bättre när jag syr än när jag tigger”

Mihaita Zaharia tiggde om pengar och sov under parkbänkar, men tack vare ett oväntat möte har han nu både sovplats och börjat försörja sig som skräddare.

Del 4: "Jag vill bara ha ett normalt liv"

Livet som EU-migrant i Sverige var tuffare än Elena Taché anat. Hon berättar om sin resa från Rumänien, via jobbet som kock i Spanien till att plocka burkar i Sverige. Och hur hon nu fått jobb hos Frälsningsarmén.

Vill du komma i kontakt med Mihaita? Ring Johns telefon: 0733-530953.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Jag gör mitt bästa för att alltid le”

Andrey Dura, 19 år, reste från Rumänien till Sverige för att försörja sig som gatumusikant. Men det är tufft att spela för folk som blir irriterade. Drömmen är att spela på scener, för åhörare som vill lyssna. I GFT:s nya serie Mötet träffar du personer som rest till Göteborg i hopp om ett bättre liv.

Göteborgs Fria

Abdous liv i nya Gambia

Fotojournalisten Clement Martz följer förskolläraren Abdou Manjang och hans kamp för ett drägligt liv i förändringens Gambia.

Fria Tidningen

Sverige allt mer oförberett på kris

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har undersökt kommunernas information om krisberedskap på de kommunala webbplatserna. Majoriteten saknar information om risker i närområdet med exempelvis dammar eller farliga anläggningar.

Landets Fria

Strandsatta i Grekland

Fotojournalisten Clement Martz rapporterar från norra Grekland där tiotusentals flyktingar är fast sedan Europas gränser stängdes.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu