”Jag gör mitt bästa för att alltid le”
Andrey Dura försöker alltid le, även om någon blir irriterad när han spelar på spårvagnarna. Men drömmen är att spela för folk som vill lyssna.
– Jag har kommit till Sverige för att försöka försörja mig själv eftersom det är omöjligt i Rumänien. Jag är 19 år och mina föräldrar kan inte hjälpa mig ekonomiskt eftersom de också kämpar för att överleva, om något så är det jag som borde hjälpa dem, säger Andrey Dura, som kommer från Rumänien.
– Jag hade hört att det inte fanns så många gatumusikanter i Sverige. Inte som i andra storstäder, som Paris – så jag tänkte att jag skulle kunna ha en chans att spela dragspel här, i kollektivtrafiken och på gatorna.
Annons
Nu försörjer han sig genom att spela dragspel på Göteborgs spårvagnar. Han får in mellan 100-250 kronor om dagen, ibland lite mer om det är en bra dag. Men rummet han hyr kostar 100 kronor om dagen, så han måste få ihop mer för att kunna köpa mat.
Andrey spelar sju dagar i veckan, från morgon till kväll, och tar sig från spårvagn till spårvagn, fram och tillbaka mellan Grönsakstorget och Järntorget. En del passagerare uppskattar hans melodier, andra blir irriterade. Själv har han inget annat val än att fortsätta.
– Det är inte så lätt, vissa dagar är bättre än andra. Det beror på om de flesta resenärerna är på bra humör eller inte. Den värsta tiden är när folk slutar jobbet, då är det så trångt och folk är trötta och på dåligt humör. Jag försöker mitt bästa för att alltid le, även om någon är irriterad. Jag vill göra mitt för att skapa en bättre stämning.
Då och då får Andrey besök från vänner som också är musiker och spelar i olika länder och städer.
– Det är en stor hjälp att spela med andra, vi blir mer synliga, och då kan vi också spela på andra platser än på spårvagnarna, till exempel på gatorna, och vid affärer och köpcenter. Energin blir mycket starkare och vi brukar få mer positiva reaktioner – det känns så mycket bättre än när någon ser upprörd ut. Det är inte min mening att förolämpa någon, jag försöker bara tjäna pengar på det sättet som jag har kunskap och möjlighet att göra, för att överleva.
Att spela dragspel lärde sig Andrey redan som barn. Han säger att det är en passion men också ett sätt att tjäna pengar.
– Det blir ett sätt att leva, säger han.
Nyligen fick han ett erbjudande att resa till England för att spela på ett evenemang, och han önskar att framtiden ska gå mer i den riktningen; att spela på heltid som profesionell musiker istället för att behöva spela i kollektivtafiken. Att få vara på ett ställe där folk faktiskt vill höra musiken, snarare än att tvinga dem att lyssna, det är Andreys önskan.
Artikelserie: Mötet
I GFT:s artikelserie Mötet träffar du fyra personer som som tagit sig från Rumänien till Göteborg i hopp om ett bättre liv.
Läs alla delar i serien:
Del 1: ”Jag gör mitt bästa för att alltid le”
Andrey Dura, 19 år, reste från Rumänien till Sverige för att försörja sig som gatumusikant.
Del 2: Hon önskar ett gemensamt språk
Violeta samlar burkar och ber om pengar vid en affär, men förhoppningen är att snart få ett jobb via Arbetsförmedlingen.
Del 3: ”Jag mår så mycket bättre när jag syr än när jag tigger”
Mihaita Zaharia tiggde om pengar och sov under parkbänkar, men tack vare ett oväntat möte har han nu både sovplats och börjat försörja sig som skräddare.
Del 4: ”Jag vill bara ha ett normalt liv”
Livet som EU-migrant i Sverige var tuffare än Elena Taché anat. Hon berättar om sin resa från Rumänien, via jobbet som kock i Spanien till att plocka burkar i Sverige. Och hur hon nu fått jobb hos Frälsningsarmén.
