Vinylformatet känns logiskt för Lindha Kallerdahls tredje skiva. Hon ger här nämligen uttryck för två olika sidor av sin musik. På ena sidan solo och på andra sidan med som kvintett, där medmusikerna är Katrine Amsler, keyboard, Samuel Hällqvist och Thomas Gunillasson på gitarr och Fabian Kallerdahl på piano.

Mest spännande är soloinspelningen, som tar mig på en rejäl rundresa. Det som slår mig är att rösten ofta ett tuktat instrument, och att vi vanligtvis använder våra röster begränsat. Lindha Kallerdahl låter en mängd influenser sammanstråla och med ordlös sång skapar hon ett uttryck som känns både sökande och kommunikativt – musik som känns fri, krävande och upplyftande. (Att det legendariska frijazzbolaget Esp, kort för det internationella språket esperanto, fick upp öronen för Kallerdahls gränsöverskridande musik, och gav ut hennes första album, känns symptomatiskt.)

Det fria improviserandet är givetvis en genre i sig, men något romantiskt vill jag gärna se improvisationsmusikern som en utforskare och sökare efter nya vägar och sätt att uttrycka sig på. Och Kallerdahl ekvilibristiska röst öppnar verkligen upp en ny ljudvärld. Jag kommer definitivt att återvända till denna sida av Lindha Kallerdahl.

Den andra sidan, Gold quintet, är mer konventionell och kontrasterna mot första sidan blir slående främst i den romantiska jazzstandarden Lush life. Innan dess görs två egna kompositioner, Love is fragile och The house. Två fina spår som får ett extra lyft av Samuel Hällqvists och Thomas Gunillassons suggestiva gitarrspel.