Handlingsplanen är den första versionen varav en reviderad plan kommer att släppas i början av 2015. Tanken är att den ska användas som underlag för stadens arbete mot våld i nära relationer under en femårsperiod. Detta är alltså ett mycket viktigt dokument för hur Göteborgs stads arbete mot våld i nära relationer kommer att se ut.

Att rapporten innehåller begrepp som ”hbtq-relationer” visar på en uppenbar brist på kunskap. Att vara transperson är varken en relationsform eller en sexuell läggning. Transpersoner kan ingå i heterosexuella likväl som homosexuella relationer. En relation vari en eller flera transpersoner ingår, kan för övrigt omöjligen beskrivas som en ”transrelation” eftersom det faller på sin egen begreppsbetydelse. Transpersoners erfarenheter bör således alltså inte jämföras med heterosexuellas, utan med cispersoners.

Under arbetet med planen har olika instanser haft möjlighet att ge kritik. Bland dessainstanser finns Göteborgs stads HBTQ-råd. Efter den kritik som kom därifrån har Socialresursnämnd uttalat sig om att man ska försöka få in ett mer ”normkritiskt och intersektionellt perspektiv” i den reviderade versionen. Trots detta väljer de nu att lansera en ickereviderad version av planen, vilken kommer att användas ute i verksamheterna.

Detta ser vi i Göteborgs Transjour allvarligt på med tanke på såväl hur transpersoner och homo– samt bisexuella beskrivs, som hur våra erfarenheter osynliggörs.

”Våldet som personer i hbtq-relationer utsätts för bortförklaras inte sällan utifrån att våld ses som en konsekvens av mäns överordning och därmed något som enbart är ett problem som berör heterosexuella relationer. Personer i hbtq-relationer kan vara mer hänvisade till varandra än heterosexuella par, då det finns en okunskap om hbtq-relationer och om hbtq-personers livsvillkor i allmänhet som bidrar till en samhällelig isolering. Det finns en rädsla hos hbtq-personer att få ett negativt bemötande, vilket hindrar dem från att söka hjälp.”

Göteborgs stads handlingsplan jämför ”hbtq-relationer” med heterosexuella relationer på ett sätt som visar på fullständig okunskap om vad bisexualitet, trans och queer är. Det är en vanlig missuppfattning att trans har med sexualitet att göra, men borde vi inte kunna förvänta oss mer av en handlingsplan framtagen av Göteborgs stad? Detta direkta faktafel har också i framtagandet av planen vid upprepade tillfällen påpekats av bland annat HBTQ-rådet. Att denna felaktighet ändå finns med i handlingsplanen, och utgör en så stor del av problemformuleringen, visar på en långtgående ovilja att ta in kunskap på ett sätt som vi anser är alarmerande. En plan som ska fungera som underlag för hela stadens insatser mot våld i nära relationer kan inte trycka in alla transpersoners erfarenheter i en akronym och beskriva dem i jämförelse med personer som lever i samkönade par. Våld mot transpersoner i nära relationer måste förstås bredare än så. Insatserna mot våld i nära relationer måste alla ha resurser som tillgängliggör dessa för transpersoner.

De insatser som finns till för personer som utsatts för våld i nära relationer måste göra tydligt att transpersoner är med i målgruppen för verksamheten. Alla transpersoner ska ha tillgång till de resurser som riktar sig till kvinnor respektive män. Det är viktigt att synliggöra att strukturellt våld inte endast handlar om cis. Till exempel utsätts även transkvinnor för mäns våld mot kvinnor. Samtidigt vill vi tydliggöra att det våld som transpersoner utsätts för, även kan se ut på andra sätt än det våld som cispersoner utsätts för. Samt att inte alla transpersoner går att kategorisera som endera män eller kvinnor och därför måste det finnas specifika insatser riktade till transpersoner som grupp. Vi vill se en plan mot våld i nära relationer som synliggör transpersoners behov och förutsättningar, där transpersoner finns med och fokuseras på i hela planen, inte bara som en bokstav i hbtq.