Recension


Musik
Gentlemen
Artist Jonas Kullhammar Bolag Moserobie

  • Saxofonisten Jonas Kullhammar gör musiken till filmen Gentlemen.
Fria Tidningen

Kullhammar bjussar på gentlemannasväng

Soundtracket till Mikael Marcimains nya film Gentlemen svänger friskt, skriver Tobias Magnusson.

Kärlek, hemliga agenter och svensk vapensmuggling. Intrigen till Klas Östergrens nyligen filmatiserade roman Gentlemen från 1980 har det mesta. Givetvis utspelas den även på rökiga jazzklubbar.

Huvudpersonen Henry Morgan har många strängar på sin lyra – förutom boxare är han även jazzpianist i bandet The Bear Quartet (varifrån Luleå-bandet The Bear Quartet för övrigt har tagit sitt namn).

Mikael Marcimain är känd för att in i minsta detalj återskapa miljö och atmosfär i sina filmer. Och för att få rätt sväng på det tidiga 1960-talets jazzmusik har Marcimain anlitat Jonas Kullhammar. Inför inspelningen har Kullhammar sagt att han haft en dröm om att få göra musik till film. En annan dröm har varit att spela med Bernt Rosengren, en av hans stora idoler. Se där, två flugor i en smäll.

De andra handplockade musikerna är Carl Bagge, Goran Kajfes, Torbjörn Zetterberg, Johan Holmegard och Mattias Ståhl.

Och nog lyckas Kullhammar skapa tidstypisk och autentisk känsla i låtarna. Upplägget på skivan känns som en tidsresa från det tidiga 60-talet fram till 70-talets början: från hårt svängande bop via ballader, till friare kompositioner.

Saxofongiganten Bernt Rosengren är den enda från den här septetten som var med när det begav sig. Hans skivor Stockholm Dues, Improvisationer, Fly me to the moon och Notes from the underground har alla bidragit till framväxten av ”det svenska jazzundret”.

Danish blow, Ballad for Bill och Copenhagen är en trio låtar som i filmen framförs på jazzklubbar i Köpenhamn kring 1963. Att Rosengren hittar känslan i dessa är inte konstigt då han själv levde i Köpenhamn under denna period, och spelade dagligen på klubbar där även giganter som Dexter Gordon och Ben Webster spelade. Skönt tillbakalutad jazz.

Till en början känner jag att Kullhammar känns lätt bunden av uppdraget att komponera tidstypisk musik, men det är en känsla som avtar ju längre in i skivan jag tar mig. Om Kullhammar inspirerats av Art Ensemble of Chicago vet jag inte, men ett tecken på det är att en av låtarna har fått titeln Paris Art Ensemble. Och den enormt medryckande Hommage to George Braith stärker misstanken; den skulle till och med ha platsat på Art Ensemble of Chicagos legendariska filmmusik Les Stances Sophie.

Det svänger friskt om Gentlemen. Nu återstå att se om filmen är lika bra som den låter.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Drabbande kärleksbudskap från Blameful Isles

Recension

Blameful Isles is dope! Det skrev Talib Kweli på sitt Facebookkonto efter att ha upptäckt det svenska bandet Blameful Isles. Så rätt han har i detta. Lysande på de tre föregående albumen och än bättre på nya dubbelalbumet Pleroma, skriver Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

De tar ett andetag tillsammans

Recension

Bakom Luft står saxofonisten Mats Gustafsson och säckpipeblåsaren Erwan Keravec. Inhale är deras debutskiva.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu