Antonio Marecaldi tar en sipp på en enkel espresso. För två veckor sedan startade han restaurangen Buenos Aires 1972 på Kristianstadsgatan, som skär genom Möllevången. Visionen är att återskapa en bit av den argentinska huvudstaden i lokalerna, säger han. En plats där alla ska känna sig välkomna.

– Vi tror väldigt mycket på området. Visst det har blivit finare att bo på Möllan än tidigare, men jag tror inte att det kommer bli något lyxigt ställe.

Antonio Marecaldi är inte ensam om att sia om områdets framtid. Det gör många. Sedan flera år har forskare, aktivister och stadsplanerare frågat sig när området ska gå samma öde till mötes som Söder i Stockholm, Kreuzberg i Berlin eller Linnéstaden i Göteborg. Tidigare förslummade arbetarområden som rustats upp och blivit en del av centrum. Samtidigt som resurssvaga personer trängs bort till utkanterna av städerna av en ny rikare befolkning.

Som Skånes Fria nu kan visa med hjälp av siffror från Svensk Mäklarstatistik och Hittabrf har Möllevången redan tagit ett rejält kliv mot City. Sedan 2005 har hyreslägenheter i 33 fastigheter ombildats till bostadsrätter och priset per kvadratmeter närmat sig priserna i de mer välbärgade innerstadsområdena. Ett tecken på att området blivit attraktiv för en ny grupp av människor och håller på att omvandlas, säger Eric Clark, professor i kulturgeografi vid Lunds universitet.

– Övergången från hyresrätt till bostadsrätt är ett typiskt fenomen som kopplas till gentrifiering. Bostadsrätter är betydligt svårare att komma över, så det blir exkluderande.

Ann-Sofia Jonasson från mäklarbyrån Mohv har också märkt av ett ökat intresse för Möllevången bland köparna. Området har blivit hippt, som Söder i Stockholm, säger hon.

– Det känns som att det blivit trevligare i området, med många restauranger och pubar, vilket gör att det blir en annan status. Sedan är det inte samma priser som i innerstaden, än i alla fall.

Att 75 nyproducerade bostadsrätter invid Folkets Park började säljas via en mäklarbyrå i början av året har troligen också påverkat snittpriset i området. Av dem återstår nu bara tre lägenheter. Enligt Margareta Meijer på Våningen och Villan har efterfrågan varit stor på lägenheterna som saluförts som "ny lägenhet mitt i City" och legat på mellan en miljon etthundratrettio tusen kronor och tre miljoner femhundranittio tusen kronor.

­­– Många tycker att det ligger väldigt bra. En gata bort har du Bergsgatan med liv och rörelse och det är på Möllan, det är de faktorerna som har gjort att folk har valt just här. Sedan har Peab lyckats väldigt bra med huset. Det är väldigt väldigt fina lägenheter, vilket gjort det attraktivt.

På Kristianstadsgatan 16, ett stenkast från den nyöppnade krogen Buenos Aires 1972 står David Endre och diskar tallrikar. Han är en av de engagerade i den kulturförening som sedan 2001 drivit kaféet Glassfabriken. Sedan starten har de fått se hyran öka från runt 6 000 kronor till 24 500 i månaden.

– Vårt mål är att dra in pengar för att bedriva en alternativ kulturverksamhet men nu går alla pengar vi får in från caféet till att betala hyran.

– Vi har diskuterat att flytta men vi tycker det har ett värde att vara kvar mitt på Möllan för att visa på att det finns alternativ. Jag tror inte att vi kommer att vara kvar om det blir fler hyreshöjningar.

Och det är inte bara Glassfabriken som har det tufft på Kristianstadsgatan. I andra ändan, i hörnan mot Nobelvägen står krögaren Mika Lilja bakom några stängda öltappar. Sedan han förlorade sitt serveringstillstånd har han fått se kunderna försvinna. Enligt Malmö stads utredning och protokollet från polisens tillsynsbesök är puben bland annat en fara för ”folkhälsan”. Men Mika Lilja tycker att bedömningen är felaktig och har överklagat domen.

– När jag tog över för tre år sedan var det första jag gjorde att städa upp. Tidigare var det ett riktigt rövarnäste men nu har vi normalt folk som bara inte känner sig hemma på Lilla torg.

En namnlista har startats för att bevara krogen och i sociala medier talas det om gentrifiering. I en debattartikel i Skånes Fria skriver en av stamgästerna: ”Det som nu håller på att ske; är att människorna jag talar om, mig själv alltså inräknad, har börjat fasas ut av samhället som vi utgör en betydande del av. Vi är arbetare, arbetslösa, studerande, näringsidkare och pensionärer”.

Eric Clark håller det inte för osannolikt att myndighetsutövning kan användas för att skynda på den kommersiella gentrifieringsprocessen. För att en stad ska lyckas i konkurransen med andra städer måste den skapa attraktiva bostadsområden för välbärgade, säger han.

– Gentrifiering brukar kopplas till boendet men en innerstad består av så mycket mer än boende. Förändringar i de kommersiella verksamheterna i ett område påverkar mycket, som hyressättning och markvärde.

Det pratas ofta om gentrifiering som både något problematiskt och positivt. Hur ser du på det?

– Jag får allergi av den uppställningen. Vi måste se vem det är som vinner och vem det är som förlorar. Det är svårt att få in i balansräkningen de psykosociala kostnaderna för dem som tvingats bort från sina hem.