Hemköp-chefen har gjort sig skyldig till ofredande genom att upprepade gånger ha kastat vatten på Vanessa, och ska därför betala totalt 10 000 kronor i skadestånd.

Så här står det i domen:

Det var den 10 och 11 mars i år som Hemköp-chefen kastade vatten på Vanessa, som brukar sitta utanför butiken och be om pengar. Fyra personer blev vittnen till händelsen den 11 mars och det finns övervakningsfilmer från båda datumen.

Journalisten Per Adolfsson är ett av vittnena den 11 mars, som ifrågasatte butikschefen och då fick som svar från chefen att ”han har rätt att tvätta fönstren” och ”hon sitter där hela tiden”.

Även ägaren till blomsterbutiken mitt emot Hemköp blev vittne. Den 11 mars hörde hon skrik utanför Hemköp och såg chefen stå och vifta framför Vanessa. När hon gick över gatan såg hon att Vanessa grät och var blöt.

Vanessa själv berättar i utredningen att hon rest sig upp och försökt få ett svar men att varken Hemköp-chefen eller butikens mejeriansvarige, som också var med, gav henne något svar. Hon berättar att hon kände sig förnedrad och att hon upplever att chefen kastade vattnet för att hon är rom.

Hon förstod att agerandet riktades mot henne och inte var fönsterputsning eftersom det finns ett företag som sköter fönsterputsningen.

Hemköp-chefen själv säger att han såg att fönsterrutorna var smutsiga och att han bad butikens mejeriansvarige att följa med ut och tvätta fönstren och att han inte hann tvätta klart första dagen och därför fortsatte tvätten den 11 mars.

Den mejeriansvarige konstaterar att fönstertvätt inte hör till hans arbetsuppgifter, men eftersom chefen var ny så kände han att ”det var bara att göra som han sa”. Mejeriansvariges berättelse återges så här i domen:

”Utanför butiken slängde [butikschefen] vatten snett över huvudet på en kvinna som satt på marken lutad mot väggen, mot den stora fönsterrutan till höger om entrén. Han visste att det var en tiggare. /---/ Såvitt han minns frågade ingen av dem om kvinnan kunde flytta på sig. Han vet inte om kvinnan fick vatten på sig, men det skvätte en del så det borde hon ha fått. De var ute vid två tillfällen. Det kändes inte så bra efteråt, han brukar inte tvätta fönster genom att slänga vatten på rutan och han vet inte om det blev särskilt rent.”

Tingsrättens kommenterar butikschefens utsaga så här:

”Han har förklarat sitt agerande med att han tvättade fönsterrutorna och helt enkelt inte uppmärksammade att [Vanessa] satt på marken under dessa. Påståendet framstår som märkligt inte minst med beaktande av att [butikschefen] själv uppgett att han visste att det satt personer som tiggde utanför butiken varje dag. Även andra uppgifter som han lämnat är märkliga. Det gäller särskilt de korta tidsintervaller som den påstådda fönstertvätten pågick och sättet som tvätten utfördes på. Det förefaller också mindre sannolikt att han av misstag skulle ha blött ner [Vanessa] fyra gånger. Det finns därför skäl att tvivla på [butikschefens] uppgifter. Med vittnenas och [Vanessas] berättelser som utgångspunkt går det inte att dra någon annan slutsats än att [butikschefen] vid samtliga tillfällen kastat vatten på rutorna väl medveten om att [Vanessa] satt där och att vattnet även skulle träffa henne.”

Åklagaren hade yrkat på en månads fängelse med hänvisning till att det är ett hatbrott, där motivet varit att kränka Vanessa på grund av hennes nationella eller etniska ursprung som rom. Men tingsrätten menar att det inte finns något stöd för att det skulle handla om ett hatbrott och bedömer istället att ”det finns flera tänkbara alternativa skäl till [butikschefens] agerande som inte inkluderar just ett sådant motiv, exempelvis att [Vanessa] tiggde utanför butiken, vilket alltså inte är det motiv som nu gjorts gällande”. Istället bedömer tingsrätten att butikschefen gjort sig skyldig till ofredande och att det i normalfallet är ett bötesbrott, men tingsrätten gör också ett tillägg:

”Tingsrätten anser att det är en försvårande omständighet att han utsatt målsäganden för de kränkande handlingarna i hennes utsatta situation som tiggande på gatan. Var och en har en skyldighet att alltid visa respekt mot sina medmänniskor. Det respektlösa beteende och den bristande medmänsklighet som [butikschefen] visat mot [Vanessa] ska ge konsekvenser såväl med straff som med skadestånd.”

Dock anser tingsrätten att faktumet att butikschefen förlorade jobbet samt har fått utstå hot ska vägas in och därmed landar tingsrätten i att han ska betala 5 000 kronor per dag som han utsatt Vanessa, det vill säga totalt 10 000 kronor.