I dag flyr människor världen över från sina hem. De lämnar sina länder och vinkar av sina vänner och familjer. Många av dem är klimatflyktingar – på flykt från stigande temperaturer och smältande isberg. I Sierra Leone dör människor i sjukdomar som läkemedelsföretagen inte ansåg vara lönsamma nog att forska om förrän de själva blev drabbade. Bredvid slumområdena stoltserar lyxhotell. I Bangladesh dör över 1 000 kvinnor när en fabrik rasar ihop under kapitalismens tyngd. I Palestina skjuts barn ihjäl när omvärlden hellre säljer vapen till Israel än hör palestiniernas rop på hjälp. I Sverige ökar inkomstklyftorna mer och mer för varje dag som går.

Fattiga människor generar ingen vinst, och får därför inte plats i kapitalets logik. För att kapitalismen ska fungera måste den alltid skapa nya behov hos människan. Våra grundläggande, basala behov är inte tillräckligt vinstdrivande. Istället måste behoven förnyas och göras om till varor.

Så kapitalet fortsätter att tillverka varor för att de ska gå sönder och se till att ingen känner sig tillfredställd ekonomiskt eller materiellt, hur mycket pengar eller prylar hen än har. Vi vet att produktionen skapar fattigdom och är ohållbar för miljön. Och visst diskuteras klimatsmarta lösningar. Eko-kapitalism. Kontrollerad tillväxt. Hållbar utveckling. På den politiska dagordningen hittar vi alla symptom på kapitalismen: miljöhotet, arbetslösheten, segregeringen, orättvisorna. Men där hittas ingen systemkritik. Lösningarna stannar inom det system som skapar problemen. Det är också kapitalets logik.

Kapitalisterna reagerar inte på en värld som faller samman. Produktionen fortsätter och motståndet är för klent. Några köper kravmärkt kaffe eller klimatkompenserar. Några träd planteras, något annat blir miljömärkt. Ett litet frö växer långsamt i öknen och ska fungera som överklassens ursäkt när jorden går sönder. Men jorden tillhör fortfarande dem. Inget frö i hela världen växer så snabbt att de kan trampa sönder kapitalet.

Ekonomisk hållbarhet får inte handla om att plåstra om sår när allt omkring oss raseras. Det finns inga gröna alternativ i kapitalismen, bara vinst till stor eller större bekostnad av vår omvärld. Det finns inga röda alternativ i kapitalismen. Vi kommer alltid att vara förlorare. Vi måste kritisera mer än folks vanor och inköp. Ekosystemets förfall räddas inte genom sopsortering eller energisparande. Det räddas genom att vi är systemkritiska. Det är klimatets logik. Den logiken kommer vi aldrig att kunna konsumera bort.