När det pratas om hållbarhet är det ofta frågor om klimat och miljö som tas upp, med syfte att få vår planet att överleva längre. Men det finns också andra ingångar till hållbarhet, nämligen den sociala. Hur ska människorna som lever här och nu överleva med rimliga levnadsvillkor?

Social hållbarhet handlar enligt Sören Olsson, som är professor i socialt arbete, om såväl välfärd, och fördelningen av den, till att samhället ska kunna lösa de problem människor hamnar i. I Johanneskyrkan pendlar diskussionerna denna temakväll om social hållbarhet mellan de kanske allra mest utsatta i samhället – fattiga EU-migranter – till hur stadens invånare ska kunna vara med och påverka kommunalpolitiken mer än bara en gång var fjärde år. Och när det kommer till lösningar för fattiga EU-migranter har Göteborg, liksom resten av Sverige, en lång väg kvar.

Ulrika Falk på Räddningsmissionen, som arbetar mycket med just fattiga EU-migranter, menar att skolan är en viktig del av lösningen.

– Utbildning är det enda som kan häva fattigdomen på sikt.

2008 började Göteborgs stad arbeta med frågan om romer från framförallt Rumänien och Bulgarien som försörjde sig på gatorna i Göteborg. Den extrema fattigdomen många levde i blev plötsligt synlig för göteborgare på väg till skolan, jobb eller mataffären.

– Ibland tänker jag att det bästa som har hänt Europas romer är kanske att Rumänien och Bulgarien har kommit med i EU, därför att helt plötsligt har frågan lyfts, säger Ulrika Falk.

Lars Lilled är enhetschef för en arbetsgrupp på Social resursförvaltning i Göteborg, som ska fungera som stöd i stadens arbete med social hållbarhet. Men att social hållbarhet inte är det allra hetaste att jobba med har Lars Lilled märkt, och jämför med hur det ibland pratas om jämställdhet.

– Vill man arbeta med social hållbarhet, då måste man motivera det på något vis. Det är de som inte gör det som borde motivera varför.

Hur samarbetet mellan olika aktörer som jobbar med frågor om social hållbarhet ska se ut är också en fråga som diskuteras. Många är överens om att den offentliga och den ideella sektorn borde samverka, bland andra kommunalrådet Thomas Martinsson, MP.

– Vi har ett behov av både en stark offentlig sektor och stark civil sektor. Vi behöver hitta fler sätt där vi kan jobba ihop.

Men från flera håll inom den ideella sektorn finns en rädsla för att hamna alltför nära det offentliga, och på så sätt förlora chansen att vara med radikala. En av dem är Pernilla Svebo på Vägen Ut kooperativen.

– Jag tänker att vi kan vara lite mer anarkistiska i vår hållning. Den sociala ekonomin definierar sig alltid i förhållande till offentlig sektor. Där kanske vi har att lära av näringslivet, man behöver inte be om lov hela tiden.