Skånes Fria

Analys: De bortglömda väljarna

Sedan valet har SD:s 13 procent i riksdagen överskuggat de 16 procenten som inte röstade alls – varav många drabbas av SD:s politik. Men de väljarna verkar inte lika viktiga för medier och politiker, skriver Maimuna Abdullahi.

Under valkvällen kunde vi följa direktsända valvakor, där skribenter, journalister, politiker och debattörer var inbjudna för att kommentera och tycka till om både valprognoser och preliminära valresultat. Redan när resultatet av de första valundersökningarna började trilla in, stod det klart att det rasistiska partiet Sverigedemokraterna kunde fira stora vinster i många delar av landet, inte minst i Skåne.

Reflektionerna kring Sverigedemokraternas frammarsch på sociala medier såväl som i de stora tv-kanalerna var svåra att värja sig mot. På sociala medier kunde man bland annat följa ilskan över ett fascistiskt partis framgångar. I de etablerade medierna kretsade diskussionerna om SD:s framfart snarare om de andra partiernas misslyckande att mobilisera kring de frågor som man antar har lockat deras väljare till SD. Vad gäller framtidsutsikten av det som komma skall, lades tonvikten på att de andra partierna nu minsann var tvungna att leverera i frågan om ”invandring” och ”integration”.

Medan stor uppmärksamhet ägnades åt SD:s siffror och den ena analysen avlöste den andra, var de få som, i alla fall i direktsänd tv, ägnade en tanke åt sinnestillståndet hos de väljare som blir föremål för SD:s rasistiska politik. Än mindre uppmärksamhet fick det demokratiska underskottet som fortfarande råder i vissa utsatta områden i Sverige.

Ett högt valdeltagande brukar beskrivas som en hörnsten i representativa demokratiska system medan sjunkande eller lågt valdeltagande indikerar risken att systemets legitimitet riskerar att urholkas.

Det faktum att så lite uppmärksamhet ägnas åt de väljare man inte förlorat till SD men som ändå inte mobiliserats, bör väcka frågor kring de etablerade partiernas syn på vilka väljare som betraktas som viktiga.

Visserligen har det lagts resurser på de institutionella, eller så kallade valtekniska åtgärderna, det vill säga att informera människor om hur man röstar och göra det mer tillgängligt att rösta genom upprättandet av lokaler för att förtidsrösta de senaste åren. Men samtidigt håller sig trenden att många företrädare för de politiska partierna lyser med sin frånvaro på en stor del av våra torg och gator. I Herrgården i Malmö ökade Vänsterpartiet sitt stöd med sju procent, efter att ha fört en intensiv informationskampanj där veckorna innan valet. Oavsett hur den politiska närvaron ser ut under övriga år, skulle man kunna tro att övriga partier åtminstone under ett valår, skulle göra sig besväret att fiska våra röster med jämna mellanrum strax innan valet.

Som många vet är invånarna i områden som Norrestad i Landkrona, Herrgården i Malmö och Högaborg i Helsingborg de som är föremål för bland annat det antimuslimska våld, den kontroll och den exkludering som SD:s frammarsch innebär. Man behöver således inte vara en opinionskonsult för att förstå att det finns ett behov av politiker som tar sitt ansvar genom att vara synliga och tala om hur man tänkt komma tillrätta med det system som skapats där vissa knuffats ur olika samhällsarenor till periferin, både i symbolisk men också i fysisk bemärkelse.

När det politiska samtalet tar avstamp i beskrivningar av oss som antingen en massa som utgör ett hot mot nationen, eller vars existensberättigande motiveras utifrån ett löfte om en ekonomisk tillväxt, borde utfallet egentligen inte förvåna. Det samtal vi kunnat följa de här veckorna efter valresultatet fångar en av vår samtids viktigaste läxor: föreställningar om ras, kön och religionstillhörighet har en enorm betydelse för de relationer som betraktas som livsavgörande och de relationer som man inte behöver vara lika mån att värna om. När de potentiella relationerna till de som röstat fram en politik som utgör ett direkt hot mot oss blir livsavgörande, ställs frågor om hur måna våra politiker egentligen är om att arbeta för rättvisa för diskriminerade och eftersatta grupper i det svenska samhället

Det tål att tänkas på varför SD:s nya framgångar hos framförallt vita män, i ett första skede, överskuggar det demokratiska underskottet i de områden där personer som blir föremål för SD:s hatpropaganda är överrepresenterade.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu