• Migranter vid de gummibåtar, så kallade “toys”, de använt för att ta sig över från Marocko till Tarifa i södra Spanien den 12 augusti.
Fria Tidningen

Gränskontroll används som vapen

Nyligen släppte Marocko på sin gränskontroll och lät tusentals flyktingar ta sig över till Spanien. Pressen på staterna om gränskontroll vid EU:s yttre gränser gör migranterna till brickor i ett spel om storpolitiken.

– Vad gör man när ett badkar håller på att bli fullt? frågar en spansk polis, erfaren expert inom migration, tidningen El País.

– Man öppnar proppen lite för att det inte ska svämma över och dränka allt, eller hur?

Under tre dagar i mitten av augusti möttes den spanska kusten av tusentals flyktingar i gummibåtar, så kallade ”toys”, som kom roendes över Medelhavet från Marocko. Spanska Röda Korset uppger att under bara två dagar försökte fler migranter än under hela förra året ta sig in sjövägen från Marocko – 1 400 personer. Under bara 36 timmar omhändertogs 1 100 personer ur vattnet mellan marockanska Rabat och spanska Cádiz.

Enligt EU:s gränsbyrå, Frontex, hade de marockanska gränsvakterna slutat patrullera landgränserna och marinen slutat att bevaka vattnen. Spansk polis menar att flyktingtrycket i städer som Tanger och Rabat är så stort att Marocko bestämt sig för att släppa på gränskontrollen. Rabats myndigheter har inte velat kommentera men flera hjälporganisationer vittnar om detsamma.

Miljontals flyktingar från resten av Afrika anländer varje år till Marocko för att försöka ta sig över till andra sidan Medelhavet. Den hårda bevakningen vid den spanska kustremsan och de sex meter höga murarna med rakbladsvass taggtråd vid enklaverna Ceuta och Melilla, två små spanska landbitar insprängda i Marocko, gör dock att få lyckas. De få som lyckas, är ändå för många enligt spanska politiker. Samarbetet mellan marockansk och spansk gränspolis har utökats för att som Spaniens inrikesminister Jorge Fernández Díaz säger: ”de illegala migranterna i Marocko inte ska passera gränsen och bli illegala migranter i Spanien.”

Gränserna mot Spanien har därför blivit till semi-permanenta boenden för migranter. Enligt spanska inrikesministern rör det sig om 40 000 migranter som väntar på att kunna ta sig över gränsen. Människor som den marockanska polisen och militären inte får släppa över. Något som visar sig i allt brutalare agerande från gränspoliserna.

Efter att en stor grupp migranter nyligen försökte ta sig över muren till Melilla svarade den marockanska polisen med att bränna ner ett tältläger 10 kilometer från gränsen.

– De kom vid tre–fem-tiden på morgonen, medan vi låg och sov, berättar 17-årige Cheick D från Guinea till den spanska tidningen El Mundo.

– De var runt 300 marockanska paramilitärer och hjälpstyrkor. De väckte oss med slag. De förstörde allt de hittade, våra tält och brände den lilla mat och de få kläder vi hade. Vad ska vi göra nu?

– De kommer på grund av de senaste försöken att ta sig över muren, säger Mamadou, 26 år från Mali, till samma tidning.

– De vill inte att vi ska ta oss över och detta är straffet. Polisen är våldsammare för varje gång. De slår oss och i går bröt de armen på en person.

Den marockanska gränspolisens attacker mot migranterna fördöms som oftast av Spanien officiellt. Men pressen på Marocko att inte släppa över de som uppehåller sig där är vad som i grunden ligger bakom. Detta har skapat ett enormt tryck vid gränserna. Ett tryck som Marocko med sitt handlande dessa dagar i augusti, då gränserna slutade övervakas så att tusentals kunde ta sig över, visade att de styr över.

Enligt marockanska experter var agerandet ett uttryck för missnöje med Spanien. Orsakerna ska bland andra vara att Spanien nyligen beviljat licenser till det spanska oljebolaget Repsol att bedriva oljeprospektering i vattnen vid de östligaste Kanarieöarna (i delvis marockanskt vatten) och att regeringspartiets gren i södra Spanien gjort en överenskommelse med Marockos främsta opinionsparti.

Genom agerandet visar Marocko att Spanien är beroende av goda relationer med landet för att inte få ”samma problem som Italien”, enligt experterna.

– Det finns en överenskommelse från 1992 mellan Spanien och Marocko som reglerar migrationen, förklarar Carlos Gómez Bahillo statsvetare och sociolog vid universitet i Zaragoza, till Fria tidningen.

– Enligt EU-direktiv har man sedan utvecklat nya överenskommelser som ska fungera för att hindra att personer från Marocko eller andra länder, framför allt från Afrika, tar sig in i Europa via spanska städer i norra Afrika. Spanien har vid flera tillfällen pressat Marocko att leva upp till detta. För denna funktion får Marocko kompensation från EU.

EU-kommissionen sätter också press på Spanien att stärka sina gränser. Tillsammans med Grekland och Tyskland, är Spanien det land som tar emot flest irreguljära migranter och har mångmiljardkostnader för att stärka EU:s yttre gränser.

I förra veckan rapporterade FN:s flyktingorgan UNHCR att över 300 personer dött veckan innan i försök att ta sig över vattnen från Afrika till Europa. Det gör att siffran över antalet döda stigit till 1 900 personer i år.

Samtidigt föreslog EU-kommissionen nyligen en rad åtgärder för att komma till rätta med den ”irreguljära migrationen”: stärka Frontex mandat så att de kan agera mer effektivt vid gränsbevakningen, intensifiera samarbetet mellan gränsbevakningarna, överväga att införa ett europeiskt gränsbevakningssystem, samt införa straffåtgärder för en EU-stat som misslyckas med sitt uppdrag att kontrollera sina yttre gränser.

– Det är de som tar sig in i Spanien genom att ta sig över murarna eller havet som uppmärksammas mest, säger Gómez Bahillo, men de med ekonomiska resurser tar sig in på andra sätt, genom turist- eller studievisum och stannar sedan i Spanien eller tar sig vidare till resten av Europa.

Fakta: 

Vägarna in i EU

Det finns inget lagligt sätt för flyktingar att ta sig in i EU, då asyl inte kan sökas på distans och visum inte beviljas för den som förväntas uppehålla sig i landet.

Det allra vanligaste sättet är att med turistvisum resa in i ett EU-land och sedan stanna kvar. Detta kräver dock en hel del ekonomiska resurser. Utan dessa finns istället ett antal riskfyllda alternativ, vanligast är:

• Med båt från den afrikanska kontinenten till Italien, Spanien, Cypern, Malta eller Grekland. Gränserna kontrolleras av kustbevakning med båtar, helikoptrar, satelliter och drönare.

• Landvägen från Marocko över till de spanska enklaverna Ceuta och Melilla. Gränsen består på sina ställen av så höga som sex meter höga murar med övervakningskameror och rakbladsvass taggtråd.

• Landvägen från Turkiet över till Grekland och Bulgarien. Ett 30 kilometer långt staket håller på att byggas på gränsen till Bulgarien. Grekland har lagt ner miljonbelopp på helikoptrar, sensorkänsliga flygplan, kustbevakning och värmekameror.

Sedan år 2000 beräknas 23 000 personer ha mist sina liv under försök att illegalt ta sig in.

Källa: Amnesty Internationals rapport ”The Human Cost of Fortress Europe”, juli 2014

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu