För några veckor sedan tillträdde Stellan Vinthagen från Orust världens första professur i fredligt motstånd vid University of Massachusetts i USA.

– De sökte efter någon med både vetenskapliga meriter och erfarenheter och kontakter inom aktivismen. Det är första gången jag har varit på en anställningsintervju där det har varit en merit att jag har suttit i fängelse för min aktivism, säger han.

Uppdraget för den nya professuren är att bedriva forskning kring hur fredligt motstånd fungerar, vad som är ett effektivt fredligt motstånd och dra slutsatser utifrån de kamper som har bedrivits. På så sätt ska man kunna utveckla strategier som kan hjälpa framtida motståndsrörelser att inte bara göra sig av med något dåligt, utan också bygga upp något nytt. För som Stellan Vinthagen säger och historien har visat; det är lättare att störta en regim än att bygga upp ett demokratiskt samhälle efteråt. Att besöka aktivistgrupper runt om i världen är en viktig del av arbetet, vid sidan av att delta i konferenser, bedriva forskningsprojekt och under några månader per år undervisa i USA.

Jämfört med andra närliggande forskningsområden som våldsamt motstånd, revolutioner och sociala rörelser, är just fredligt motstånd ett ganska litet forskningsfält. Stellan Vinthagen berättar att enstaka fallstudier finns, och vissa kamper är betydligt mer studerade än andra till exempel frihetskampen Gandhi ledde i Indien och medborgarrättsrörelsen i USA. Att professuren har instiftats och aktivisters kunskap ges plats inom akademin ser Stellan Vinthagen som ett tecken i tiden. Han berättar att det finns en databas som har samlat 350 olika politiska konflikter, både väpnade och fredliga.

– Det finns ett oerhört rikt material att studera men det finns inte en bred samlad forskning med olika teorier och jämförelser, på samma sätt som när det gäller krig till exempel. Militären har i alla tider försökt förstå sig på väpnade konflikter. Men de studier som faktiskt har gjorts visar att fredligt motstånd har varit dubbelt så effektivt som väpnat motstånd.

Att forskningen kring fredligt motstånd ändå är mer eftersatt tror Stellan Vinthagen delvis har att göra med finansiering. Varken stater eller näringsliv är så intresserade av att det studeras.

– Det är vår plikt som forskare att inte låta oss styras av det. Eftersom jag kommer från en aktivistisk bakgrund har jag studerat det, fast andra har sagt att det är ett akademiskt självmord.

Kombinationen mellan aktivistiskt engagemang och arbetet som forskare har ibland varit svår, men ändå lättare än vad Stellan Vinthagen trodde med tanke på hur få det är som gör det. Själv har han suttit i fängelse för civil olydnad under tiden för forskarutbildningen, och blivit utvisad från Israel samtidigt som han bedrivit forskning som finansierats av vetenskapsrådet. Han menar att om man tar sina forskningsresultat på allvar, och tror på det man gör, är det svårt att bedriva samhällsvetenskaplig forskning utan att samtidigt vara en aktiv medborgare.

– Det är för vissa akademiker svindlande och otäckt. Många vill studera samhället lite på distans och verka i en skyddad verkstad. Det kan jag tycka är fegt.

Han tycker inte att det är några problem att studera även sådant som han själv är involverad i eller sympatiserar med.

– Jag är på inget sätt intresserad av att producera politisk propaganda. Det är genom att jag är kritisk som jag kan bidra med någonting, inte genom att säga samma saker som aktivisterna säger eller att klappa dem på axeln.

Det har ibland lett till att han setts som förrädare av vissa aktivistgrupper, som inte velat höra öppen kritik. Inom akademin har han varit med om att andra forskare sett ner på det han gör, men inte någon typ av bekämpning.

Att vissa frågor kan bli kontroversiella i USA hyser han inga tvivel om, till exempel att studera rörelser som kämpar mot USA:s allierade eller rörelser som verkar inom landets gränser.

– Men det finns en grundläggande respekt för akademisk frihet både i Sverige och i USA, så man arbetar naturligtvis under helt andra förhållanden än i många andra länder.