Uppsättningen, som just nu turnerar runt Öresund, är ett samarbete mellan Sverige, Danmark och Island. Initiativtagare är Freebird Malmö, en musikteatergrupp som vill skapa en ny form av opera.

– Det är mycket som har stagnerat i operavärlden, det behövs någon form av revolution. Det är dirigenten och regissören som bestämmer allt, medan jag tror mer på en kollektiv process där jag jobbar fram något tillsammans med musikerna, säger Helena Röhr som regisserar föreställningen.

Hon har arbetat inom operavärlden under flera år och menar att framför allt genustänket är ett av de områden där den traditionella operan ligger efter.

– Kvinnorna gestaltas som åmande väsen som alltid dör i slutet och männen har makt och är ofta våldtäktsmän. Vi försöker att gestalta människor istället.

Som ett sätt att utmana normer inom operan har gruppen valt att lägga in sexscener av både homo- och heterosexuellt slag.

– När vi skapar sexscenerna har det varit viktigt att de inte ska framstå som övergrepp utan det ska vara vackert och kittlande. Speciellt homoscenen är riktigt laddad, säger Helena Röhr.

Parallellt med historien om människorna får publiken följa tre djur, en gråsparv, en råtta och en varg som berättar en fabel som även den kretsar kring frågor som ensamhet, längtan och flykt.

– Det här är något jag tror att vi alla har inom oss; att längta efter närhet men när du är mitt i en grupp av människor så kan du längta bort efter avskildhet. Det finns en dubbelhet där.

Föreställningen är skapad i ett samarbete med den danska musikteatergruppen Øresundsoperan och en isländsk scenograf och visas både i Danmark och i Sverige, på olika platser som ligger nära vattnet.

– Det finns något spännande med att ta konst och kultur till nya platser där de inte brukar vara. Det ger en chans att upptäcka platsen på ett nytt sätt, eller kanske komma in i en byggnad som man har varit nyfiken på.

Helena Röhr hoppas att det är något som kan locka en bred publik, och tror att även de som inte har sett opera tidigare kommer att ryckas med i föreställningen.

– Musiken är väldigt charmig och lätt att börja nynna med i. Den fina blandningen av accordeon, basklarinett, cello och cembalo gör att det ibland låter som en kabaretorkester och ibland skirt som en barockkonsert.

Samarbetet mellan de tre nordiska länderna har öppnat upp för nya kontaktnät över gränserna, men också gett en möjlighet att hitta nya sätt att arbeta på menar Niclas Paulsson som är projektledare för föreställningen.

– När vi märker att alla gör saker på olika sätt blir vi tvungna att ifrågasätta varje steg och granska hela processen. Tjugo minuters resa över vattnet innebär större skillnader än vad man tror, säger han.

Samtidigt är föreställningen skapad kring det som länderna har gemensamt.

– Den första utgångspunkten är vatten. Därefter har vi tittat på frågor som ensamhet, utsatthet och främlingsfientlighet, som är något som har vuxit fram starkt i alla tre länderna. Opera har ett så starkt dramatiskt uttryck som passar för att spegla det som händer i samhället i dag, säger Niclas Paulsson.