Ardeshir Bibakabadi ville inte leva i det dolda och blev i stället aktivist.

– Jag ger mig inte. Jag äger min egen kropp, precis som jag själv bestämmer vad jag ska tro.

När Ardeshir Bibakabadi kom till Sverige från Iran som en ung man år 1985 var han sambo med en kvinna. I åtta år höll förhållandet innan det inte gick längre.

– Jag beslutade inte något, jag blev kär och då var jag tvungen att berätta det.

När Ardeshir hade separerat kände han sig ensam och isolerad och fick kontakt med föreningen Homan i Stockholm, som arbetade för hbt-personers rättigheter. I dag är han själv verksamhetsledare för Homan, som bara finns kvar i Göteborg. Men vägen har varit både lång och svår.

– Jag har offrat väldigt mycket, jag kan inte återvända till Iran och jag har inte så bra kontakt med mina bröder. Jag känner mig inte fri med dem, de frågar aldrig om mitt privatliv och jag kan inte berätta rakt ut om mitt jobb heller.

Homan har blivit en stor del av Ardeshirs liv, och det är där han hämtar mycket styrka. Att hjälpa andra och vara det stöd han själv saknade hjälper även honom. Från sin son får han också styrka men familjen i Iran har han på sätt och vis valt bort.

– På senaste tiden har jag blivit väldigt kompromisslös, jag vill inte gå halva vägen. Jag kan inte kämpa för att få deras välsignelse. Min familj hittar jag hos homosexuella människor.

För att uppnå förändrade attityder inom såväl religionen som i samhället i stort tror han främst att det behövs fler eldsjälar som orkar och vågar engagera sig och gå ut och prata med människor. Ardeshir läser själv mycket och gillar att diskutera religiösa texter. Ett sådant exempel han gärna diskuterar är historien om Lot och han berättar:

– Det var två änglar, två unga killar som kommer till Lot för att gästa honom och männen i Sodom ville ge sig på de här unga pojkarna. Lot erbjuder dem sina döttrar bara de inte ger sig på hans gäster. Den historien handlar om äldre män som vill ta unga pojkar med våld, men har sedan kopplats ihop med homosexualitet. Men homosexualitet är kärlek, och detta har ingenting med kärlek att göra, det handlar om övergrepp och makt.

– Många som är väldigt religiösa tycker inte att man ska ifrågasätta Guds budskap men jag tycker att man ska göra det. Det handlar om tolkning av Koranen eller Bibeln eller vad det nu än är. Det är det jag försöker argumentera för.

Nu vill han hjälpa andra i liknande situationer som han själv har varit med om. Till hans kontor med godisskålar på bordet, regnbågsflaggor i fönstret och utklippta artiklar om Homan och honom själv uppsatta på väggarna kommer många. Det är mest män som kommer, även om det är öppet för alla, och många vill vara anonyma.

– De är rädda för omgivningen här i Sverige också, släktingar och vänner. Problemet är inte löst bara för att man har flytt, säger Ardeshir.

Främst är det personer från länder i Mellanöstern, som Iran, Irak och Afghanistan, men även andra. Ardeshir berättar om en ung, mycket troende, judisk man som han hoppas ska kunna vara delaktig i en tema-dag snart. För förutom de spontana eller inbokade mötena på Ardeshirs kontor och gruppmötena med fika varje onsdag anordnar Homan ibland temadagar kring olika ämnen.

Ardeshir besöker ofta skolor för att informera om verksamheten och diskutera synen på homsexualitet. Men motståndet är många gånger stort till att börja med.

– Många blir generade när jag kommer, särskilt pojkarna. De tror knappt att det existerar, att vara muslim och homosexuell. Sexuellt kanske de flesta vet att det existerar, men att man kan älska varandra, det är otänkbart.

Men trots motståndet och alla svårigheter Ardeshir berättar om, tycker han ändå att han får mycket respekt när han berättar om sig själv.

– Religion är precis som sexualitet, väldigt privat. Gud vill inte att man ska vara olycklig. Jag har varit sambo med en kvinna och jag var inte lycklig.