Vänsterpartiet är det enda svenska partiet i EU-parlamentet med en tydlig EU-kritisk grundhållning. Den grundhållningen är en tillgång i vårt arbete, tvärtemot vad Per Gahrton påstår i sitt debattinlägg.

Kanske Gahrtons inlägg mer är försök från den gamle, före detta EU-motståndaren att övertyga den grupp av de egna väljarna som fortsätter vara EU-kritiska. Han vill inte att de ska byta till Vänsterpartiets valsedel.

Man skulle kunna tro att Gahrtons artikel bygger på medvetna misstolkningar av Vänsterpartiets politik. Men vi väljer att tro att det är missförstånd, från Pers sida, om vad Vänsterpartiet faktiskt har sagt och gjort.

Vänsterpartiet har aldrig röstat emot att man ska stärka hbtq-rättigheterna. I olika medier har det påståtts av vi skulle ha röstat emot en budgetpost som handlade om jämställdhetsfrågor, där det ingick pengar till hbtq-arbete. Men vi röstade emot eftersom det var för låga anslag. Vi ville alltså att det skulle bli mer resurser till detta område. Det har man ”tolkat” som att vi är emot hbtq (och i så fall också jämställdhet). När det egentligen är tvärtom.

Det påstås också att vi röstat emot asylpolitiken trots att den innehöll skrivningar om hbtq-flyktingar. Men vi röstade emot EU:s asylpolitik för att den i sin helhet är så skrämmande dålig. Fästning Europa byggs runt EU. De yttre gränserna är närmast militärt besatta för att hålla flyktingar ute. Vi vill ha en human flyktingpolitik som är i linje med internationella konventioner. Därför röstade vi emot asylpaketet. I den enskilda frågan om hbtq röstade vi förstås för, men vi röstade emot helheten eftersom den inte medförde en human flyktingpolitik.

När det gäller EU-skatten på finansiella transaktioner så påstår Per Gahrton att vi låtit oss bli lurade av Reinfeldt och Borg. Det är förstås rena tramset. De svenska Moderaterna står på de transnationella bolagens sida. Det visar sig både i deras motstånd mot transaktionsskatten och i deras försvar av odemokratiska inslag i frihandelsavtalet som just nu förhandlas mellan EU och USA.

Nej, det som skiljer Vänsterpartiet och Miljöpartiet åt i frågan om transaktionsskatten är att Miljöpartiet tycker att EU kan ta ut skatten och pengarna kan tillfalla unionens budget. I Sveriges Radios eget referat av debatten mellan Jonas Sjöstedt och Isabella Lövin framhåller Lövin att ”det inte är några problem om Sverige går med frivilligt i ett sådant skattesamarbete. Det är bra om det är EU som sedan disponerar pengarna. Vi är av den åsikten att det ska vara EU som kan planera hur de här investeringarna ska göras”.

Men att ge EU egen beskattningsrätt är ett grundläggande steg mot en superstat, och är tillsammans med egen militär den enskilt viktigaste byggstenen i EU-elitens strategi att bygga en federal stat. Därför säger vi nej till den modellen. Beskattningsrätten ska bara tillfalla demokratiska institutioner där medborgarnas insyn och kontroll är tryggad, vilket absolut inte är fallet i EU.

Vänsterpartiets egen modell för en finansiell transaktionsskatt beskriver vi på följande sätt i den senaste budgetmotionen: ”Vänsterpartiet ser positivt på införande av skatt på finansiella transaktioner. Elva euroländer har inlett ett fördjupat samarbete för att kunna införa en sådan skatt. Genomförandet har dock fördröjts pä grund av meningsmotsättningar inom EU. Vänsterpartiet anser att Sverige bör pröva att införa en motsvarande transaktionsskatt om länderna i det fördjupade samarbetet gör det. De svenska intäkterna från en sådan skatt ska tillfalla den svenska staten.”

Vad det egentligen handlar om är att både Per Gahrton och Miljöpartiet anpassat sig till EU. Bit för bit faller det EU-kritiska perspektivet bort. Steg för steg tycks Miljöpartiet acceptera den federala utvecklingen, där inte minst EU:s beskattningsrätt är central.

Att Vänsterpartiet håller fast vid en anti-federalistisk linje innebär inte att vi blir passiva. I frågor där makten redan ligger hos EU så är det självklart att vi arbetar hårt, tillsammans med den europeiska vänstern och andra progressiva krafter, för att göra besluten så bra som möjligt. Men när det kommer ett nytt lagförslag så är vi alltid noga med att fråga oss om detta verkligen ska beslutas på EU nivå eller om vi bäst sköter det på nationell nivå. Istället för som de flesta andra partier automatiskt trycka på ja-knappen vid varje omröstning.

Vi motsätter oss att skapa en EU superstat. Därför säger vi nej till förslag vars syfte är att bygga EU:s förenta stater. Och vi fortsätter, tyvärr som enda trovärdiga parti, att genom vår EU kritik lyfta debatten om demokrati, ekonomi, miljö, välfärd, och EU:s inneboende fel.