Landart var en rörelse som uppstod under sextiotalet, när konstnärer ville vända sig bort från institutionerna och kommersialiseringen av konsten. Det är ofta monumentala konstverk, specifika för platsen, och de kan vara gjorda antingen av material man fört till platsen, eller av endast saker man hittat på plats, genom att arrangera stenar, kvistar med mera till en form som ska förändra blicken på landskapet.

– Konstnärerna har gjort sin tolkning och sin gestaltning av platserna som sen kommer att bli en del av historien, säger Mats Nordlund.

Tillsammans med Robert Hais från Konstnärscentrum Väst och Nina Wenedikter från Ängelholms kommun är Mats Nordlund konstnärlig ledare och ansvarig för projektet (X)sites. Han berättar att det i princip inte finns några orörda platser i Sverige, alla landskap är kulturlandskap och på så sätt en del av kulturarvet. I projektet räknar de även in städerna som landskap, och några av verken finns i stadskärnorna längs de båda cykellederna.

– Det handlar om att se på landskapet med nya ögon. Tanken är att de ska bli en dialog mellan konstnärer och platsen samt mellan platsen, verket och publiken som ger nya ögon på landskapet och dess kulturhistoria.

Genom konstverken skapar de nytt kulturarv på dessa platser med lång kulturhistoria. Mats Nordlund säger att är ett laddat begrepp, eftersom kulturarvet alltid har varit en del i det nationella identitetsskapandet. Projektledarna ville ha en blandning av konstnärer, där några kan ha ett vardagligt förhållande till platsen och landskapet de arbetar med, medan andra inte har någon eller bara en svag anknytning till landskapet och dess kultur.

Just därför har de dels bjudit in konstnärer med lokalkännedom, dels konstnärer från övriga Europa, Indien och Syrien. Alla har de med sig sin specifika blick för landskapet, som sedan genom konstverket ska gå i dialog med besökarna.

Sju konstnärer har skapat verk på sträckan mellan Ulricehamn och strax norr om Tranemo i Sjuhäradsbygden. Tjugotvå konstnärer har skapat verk längs Kattegattleden, mellan Göteborg och Helsingborg. Vissa platser går att ta sig till med bil, vid andra kan man parkera för att sedan gå en kortare promenad om man inte känner för att cykla hela sträckan.

Hur har ni valt ut platserna?

– Vi har haft en dialog med kommunerna, de har ju god kunskap själva om lederna. De har presenterat platser de föredrar och sedan har vi valt ut platserna tillsammans med dem.

Hur tilldelades konstnärerna sina platser?

– Vi har varit lite brutala där och helt enkelt tilldelat dem platser. Alla har inte varit helt nöjda och några har bytt med varandra. I vissa kommuner hade vi fler platser än konstnärer, så där fick de välja själva.

För den som inte är sugen på att cykla kan man se alla verk genom att gå in på www.landart.se, där man kan hitta bilder men också konstnärernas presentationer av sina verk. Men projektet handlar främst om att föra ut konsten till folket där de befinner sig, och att arbeta med lokalbefolkningens syn på det landskap de är hemma i. De arbetar också med en dokumentär om projektet som kommer att komma upp på hemsidan under hösten.

Varför ska konstverken vara tillfälliga?

– Det finns många svar på den frågan. Dels är det är den traditionen vi arbetar i. Det finns också en poäng i att det tillfälliga ger verket en annan dimension. Om en skulptur står på en plats permanent, blir man blind för det efter ett tag. När konstverket tillkommer ger det en ny syn på landskapet och när det sedan försvinner förändras återigen blicken.