• "Det händer något med tryggheten hos ett land som levt under totalitarism i decennier. Det är som att landet utsätts för misshandel", säger Masha Gessen.
Stockholms Fria

”Ryssland flyttas tillbaka till medeltiden”

”Det finns inte ens en proteströrelse i Ryssland. Det finns ingenting att jämföra Pussy Riot med”, säger Masha Gessen, journalist och författare.

Masha Gessen bör vara rätt person att vända sig till för den som försöker begripa sig på vad som pågår i Ryssland. Den rysk-amerikanska författaren och journalisten skrev 2012 en omtalad bok om Putin, Mannen utan ansikte. Drivande i hbt-frågor och öppet homosexuell lämnade hon och hennes familj Ryssland för USA efter presidentens införande av de strikta antigay-lagarna. I dagarna utkommer hennes bok om Pussy Riot, vars aktioner och protester enligt Gessen är de enda i sitt slag i ett Ryssland som alltmer liknar en regelrätt diktatur.

I början av veckan besökte Masha Gessen Stockholm och SFT träffade henne.

– Det finns inte ens en proteströrelse i Ryssland, säger Masha Gessen. Det finns ingenting att jämföra Pussy Riot med. Och det finns definitivt ingen annan feministisk grupp.

När bestämde du dig för att skriva boken?

– Jag ville i princip skriva den från början, från ögonblicket de blev arresterade. För det stod klart för mig då att det här var något nytt, åtalspunkterna hade aldrig tidigare varit så allvarliga i samband med en protestaktion.

Det var 21 februari 2012 som ett antal medlemmar ur gruppen, som dittills hade utfört flera lyckade protestaktioner, gick in i Kristus Frälsarens katedral i Moskva, en symbol för alliansen mellan Putin och den ortodoxa kyrkan. Tre av kvinnorna greps efter en kort tid och åtalades för huliganism. De dömdes sedermera till två års fängelse, en av dem lyckades få villkorligt.

I boken, som fått titeln Ord kan krossa betong (Brombergs), får läsaren lära känna Nadja, Maria och Kat. Vad som gett dem deras övertygelse, hur de väljer att manifestera den och hur de hanterar alla absurditeter under rättegången, och grymheterna i fängelse.

– Jag tror att det som människor upplevt som mest värdefullt har varit kvinnornas personliga berättelser, som inte hade blivit skrivna innan. Och rättegången har gjort stort intryck. Jag är lite förvånad över det, för jag trodde att folk hade en ganska klar bild av den. Men det är förstås en sak att ha en uppfattning och en annan att gå igenom 60 sidor material.

Vad som är typiskt för rättegången och det ryska rättssystemet är samarbetet mellan åklagaren och domaren, menar Masha Gessen.

– Och attityden som domaren har gentemot försvaret och svaranden, avslagen och nonchalerandet. Den blasfemiska aspekten, att det blev något av en häxprocess, är mer ovanlig. Men det är också i det som Pussy Riots genialitet ligger; slutligen var det ett performance som började i Frälsarkatedralen och slutade med rättegången. De hade inte för avsikt att hamna i rätten, men det var så det blev och det är en perfekt illustration av det de protesterade emot, nämligen hur Ryssland håller på att flyttas tillbaka till medeltiden.

Eftersom det är omöjligt att föra en offentlig dialog menar Gessen att möjligheterna för människor att organisera sig i protest är försvinnande små.

Hur skulle du förklara den här tillbakagången?

– Ja, det finns två förklaringar och de hänger ihop, men den enkla förklaringen är Putin. Och den svåra frågan är - var han oundviklig, var det tvunget att han skulle drabba Ryssland?

Masha Gessen använder en psykologisk analogi för att beskriva hur Putin har kunnat behålla sin makt.

– Det händer något med tryggheten hos ett land som levt under totalitarism i decennier. Det är som att landet utsätts för misshandel. Och vi vet att när en person blivit misshandlad och utnyttjad förväntar vi oss inte att denna ska fungera normalt, om den inte får hjälp och behandling. Men vi tänker inte så om samhällen, och det slog mig rätt nyligen att det ryska samhället har genomlevt extrema trauman och inte återhämtat sig. Och precis som andra offer återskapar landet den destruktiva relationen.

Problemen har också satt sina spår i själva språket. Den sortens Orwellska nyspråk som för de flesta av oss hör till fiktionens värld blev i Sovjetunionen och den ryska federationen en realitet, något som medlemmarna i Pussy Riot brottades med när de började sin aktivism. Men det falska ”upp-och-nervända” språket hade redan konfronterats, och sedan rekonstruerats och förstärkts: ”Det fanns inga ord kvar”.

– Det är faktiskt en kris för kulturen, säger Masha Gessen. Jag kände av det väldigt mycket som journalist. Jag skriver på bägge språken och har så mycket frihet i engelskan; jag kan använda stora ord, laddade ord och ideologiska ord. Men på ryska är spektrumet över vad som inte är suspekt väldigt snävt. Du tillåts i princip inte att vara passionerad, romantisk eller sentimental, allt har blivit devalverat. Det är lite som att fotografera i svartvitt, det kan vara en kraftfull estetik, men det är djävulskt mycket svårare än när du har tillgång till alla färger.

Kan detta vara en orsak till att välja performance istället för enbart ord för att uttrycka sig?

– Det kan i alla fall vara ett sätt att handskas med det, att göra väldigt direkta och lakoniska framställningar. Och väldigt extrema framställningar, som är vad Pussy Riot gjorde.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu