Jag minns när jag var 13 år och cyklade runt och delade ut reklam i brevlådor. Och jag minns när jag var 14 år och vegetarian och malde kött. Jag minns även när jag var 15 år och stod och grävde en hel sommar.

Jag har haft många olika sommarjobb och extrajobb. Jag har haft många bra kolleger och chefer, jag har haft många dåliga också.

När jag var yngre förstod jag inte riktigt vad som var okej och inte när jag jobbade. Jag arbetade tio timmar per dag i en liten mataffär en hel sommar när jag var 14 år. Alla som arbetade med mig i mataffären var unga tjejer. De som ägde den träffade jag sällan. Jag träffade dem nästan bara när jag fick lön.

Jag visste inte vad jag borde ha för lön. Först fick jag 30 kronor per timme. Sedan höjde de min lön när jag lärde mig mer saker i affären. Då tjänade jag 40 kronor per timme. Lönen fick jag kontant. Jag fick alltid pengarna senare än mina chefer hade lovat.

Jag fick i alla fall lön. Jag hade vänner som jobbade och blev lurade. En kompis arbetade i en glasskiosk en sommar. Han och chefen hade bestämt att han skulle provjobba först. Sedan skulle han jobba och få timlön.

Min kompis jobbade hela sommaren. Sedan ville han ha sin lön. Då sa chefen att de aldrig hade kommit överens om att tiden då min kompis provjobbade var slut. Som chefen såg det hade han provjobbat hela sommaren. Därför skulle han inte få lön.

Min vän hade inget anställningsavtal. Han fick inga pengar. Det är så viktigt att ha ett anställningsavtal. Det har jag lärt mig av både min kompis historia och av mina egna erfarenheter.

Det är inte alltid mina chefer har givit mig ett anställningsavtal frivilligt. Jag tycker att det är svårt att be om det. Jag är rädd för att ställa krav som gör att min chef inte vill att jag jobbar på företaget. Jag borde nog inte känna så. Visst ska jag vara tacksam när jag har ett jobb. Men inte så tacksam att jag går med på saker som är olagliga eller orättvisa.