När socialisten Micelle Bachelet i december krossade högerkandidaten Evelyn Matthei i det chilenska presidentvalet, med hela 63 procent av rösterna, var det efter två år av massiva studentledda protester för ett mer jämlikt utbildningssystem. Flera av studentrörelsens ledare stödde Bachelet i valet på grund av hennes löften om sociala reformer. Men mer radikala aktivister och rörelser menar att hon inte alls kommer att representera Chiles arbetarklass och fattiga.

– Bachelet vann visserligen valet stort, eftersom högern totalt diskrediterats av sitt bemötande av studenternas protester. Men valdeltagandet var knappt 50 procent i den första omgången, säger den tidigare
presidentkandidaten Marcele Claude.

– Bachelet valdes av cirka 25 procent av befolkningen och har helt enkelt inte det omfattande stöd inom landets arbetarklass som valresultatet kan ge sken av, säger han.

Marcel Claude leder en ny politisk rörelse som samlar studenter, fackliga aktivister och miljövänner. I presidentvalet kom han på femte plats med bara 2,8 procent av rösterna. Men det viktiga är inte resultatet, utan att valet blev ett tillfälle att samla och ena många av landets radikala rörelser till en politisk kraft, säger han.

– Vår valmöten fyllde teatrar och föreläsningssalar. Tre dagar före valet kom 50 000 till mitt valmöte, medan Michelle Bachelet bara hade 5000 åhörare, säger han.

Michele Bachelet gick till val på löften om gratis utbildning. Hon vill också skriva om Chiles grundlag, som är ett arv från Augusto Pinochets militärdiktatur mellan 1973 och 1990. Men Marcel Claude tvivlar på hennes vilja och förmåga att faktiskt driva igenom reformer. Och även om
Bachelets vallöften skulle infrias är det inte tillräckligt, menar han.

– All utbildning och sjukvård borde vara gratis. Vi kan finansiera det genom att förstatliga naturtillgångar. Det skulle ge 200 miljarder om året, medan vården och skolan kostar 140 miljarder. Att ta bort kryphålen i skattesystemet skulle ge ytterligare 70 miljarder, säger han.

Marcel Claude har länge varit en ledande aktivist i den chilenska miljörörelsen. Men för första gången på 40 år känner han att verklig förändring är möjlig – tack vare de omfattande studentprotester som inleddes 2011 och den unga generationens höjda politiska medvetande.

– Vi äldre aktivister är som surfaren som väntat på en våg som aldrig kommer. Men nu, efter 40 år, är den här!