I valet 2014 finns det sju borgerliga partier att välja på och Vänsterpartiet som är ett reformistiskt parti med radikal retorik.

Varför finns det så många partier med liknande politik? Det finns ju olikheter i enskilda frågor, men i grunden vill åtminstone sju av partierna som sitter i riksdagen bevara det rådande ekonomiska systemet, alltså kapitalismen.

Åsikterna går från nyliberal högerpolitik, borgerlig miljöpolitik, värdekonservativ och rasistisk politik till frasradikal klassamarbetspolitik. Hela den politiska spelplanen har vridits åt höger.

Det finns flera skäl att ha olika partier när man frågar politikerna. Jag funderar över ett skäl lite extra. Politik i dag har blivit ett välbetalt yrke för partitopparna.

Ett borgerligt parti har en partiledning, en ordförande en partisekreterare och så vidare. Sju partier innebär sju partiledare och så vidare.

Politik är en inkomstkälla för ett stort antal personer, samtidigt som antalet fritidspolitiker minskar. Politikeryrket ger möjligheter efter karriären i partierna. Styrelseuppdrag, konsultjobb med mera. Vägen ligger i de flesta fall öppen för den som lyckats ta sig till toppen i ett parti nästan oavsett vilket parti det gäller.

I tider av hög arbetslöshet med dåliga villkor är politikeryrket ett attraktivt alternativ.

Se hur SD:s partiledning har berikat sig på politiken. Ett kompisgäng som har gjort främlingsfientlighet och rasism till en affärsidé. De har med skicklig retorik och manipulation lyckats få med sig sympatisörer som valboskap. De spelar på konflikterna som kommer ur en nerskuren välfärd, hög arbetslöshet, arbetskraftsinvandring, privatiseringar och ökade klassklyftor. De presenterar ingen lösning, de bara förstärker motsättningarna i samhället.

Det är deras syfte och det gynnar storkapitalet och borgarklassen att protester mot att orättvisor i samhället leds bort från tanken på socialismen. Borgarklassen härskar genom att splittra arbetarklassen och andra grupper av människor genom att ras, kön, ålder med mera används för att behålla makten i samhället. Inga medel är för smutsiga eller omoraliska när det gäller att försvara kapitalismen. Därför är det inte konstigt att rika kapitalister hela tiden har stöttat nazister och högerextremister. Så blir Jimmy Åkesson och hans kumpaner ett verktyg för storkapitalet samtidigt som de blir rika på allmänhetens bekostnad.