Alexandra Segenstedt är sakkunnig i migrationsfrågor på Röda korset. Hon är inte insatt i det enskilda fallet i tisdags då en person utvisades till Afghanistan efter att ha överdoserat antidepressiv medicin, men säger att hon känner till flera andra fall där samordningen mellan de olika myndigheterna som arbetar med utvisningar har brustit. I dag är det nämligen Migrationsverket som fattar beslut om utvisning, polisen eller Migrationsverket som beslutar om personen ska tas i förvar och Kriminalvården och polisen som ansvarar för själva verkställigheten av beslutet.

­– Men man måste ju alltid som myndighetsperson ha ett verkställighetshindertänk. Vad jag menar med det är att man inte bara kan tänka att man ska genomföra Migrationsverkets beslut utan man måste ju hela tiden vara känslig för om det uppkommer hinder mot verkställigheten, säger Alexandra Segenstedt.

Hon menar att kompetensen kring vad det kan vara för hinder som gör att man måste skjuta på eller stoppa en utvisning måste förbättras. Och Kriminalvården och polisen har lika stort ansvar för att vara uppmärksam på sådana situationer som Migrationsverket.

– Det är svårt att veta hur de har gjort bedömningen i det här enskilda fallet men man vet ju att situationen i Afghanistan är sådan att det är svårt att tro att en person som kommer med så här stora medicinska hinder får den vård som personen behöver när de anländer, säger Alexandra Segenstedt och fortsätter:

– Det som egentligen står rent lagtekniskt är att personen i fråga ska vara transportabel men om det är en person som är i behov av medicinsk vård till exempel måste man ju också fundera på vad personen får för mottagande när han kommer tillbaka till hemlandet, får han i huvud taget den vård som han är i behov av? Och om inte så måste man ju skjuta på verkställigheten.