Frågan om abort handlar inte OM abort utan om VILKEN abort. Varje persons rätt att bestämma över sin egen kropp är självklar. Den som av personliga, sociala, ekonomiska, fysiska hälsoskäl eller psykiska skäl inte kan fullfölja en graviditet och därtill ett livslångt föräldraskap kan inte det. Den som måste göra abort har inga andra alternativ.

Just nu håller ministrarna i Spanien på att inskränka den fyra år gamla lagen om fri abort till 14:e graviditetsveckan till ”abort endast ska vara tillåten om kvinnans liv är i fara eller om hon har blivit våldtagen”. Vilket vi vet är fullkomligt absurt eftersom det är mycket få våldtäktsåtal som går till domstol, ännu färre förövare som fälls och eftersom det även vid frivilliga samlag finns spruckna kondomer och glömda p-piller.

Därför pågår just nu ett upprop om att det ”ALDRIG MER” eller ”NUNCA MÁS” ska behöva göras livsfarliga hemmasnickrade aborter med galgar, strumpstickor eller giftiga preparat. De alternativ som återstår när kvinnor inte längre får hjälp inom sjukvården att avbryta oönskade graviditeter.

Den 1 februari marscherade feminister och kvinnorättsorganisationer mot det spanska parlamentet för att lämna över ett dokument till premiärministern, kongressministern med flera där de berättar för dem att det är ”jag som bestämmer, genom den personliga självbestämmanderätten, grunden i den mänskliga värdigheten… att bli eller inte bli mamma. Samt att jag är en fri människa och jag lever i en demokrati och kräver den nuvarande regeringen och av alla därpå följande regeringar, att man behåller den nuvarande Lagen om sexuell och reproduktiv hälsa och avbrytande av graviditet, för att gynna självbestämmanderätten, bevara samvetsfriheten och garantera alla kvinnors rätt till oliktänkande.”

Feministiskt initiativ stödjer deras krav på demokrati, rätt att besluta över kropp och själ samt krav på att den offentliga sjukvården har till uppgift att hjälpa de kvinnor som drabbats av oönskad graviditet att på ett säkert sätt göra abort.