Sverige har sedan 2006 röstat emot EU:s fiskeavtal med Marocko, eftersom de västsahariska vattnen ingår i avtalet. Marocko ockuperar stora delar av Västsahara. Västsahariernas representant Polisario Front är naturligtvis emot en marockansk exploatering av de västsahariska naturresurserna. Ofantliga summor hamnar i marockanska fickor.

EU:s fiskeavtal är illegalt enligt folkrättsexperter, men starka ekonomiska och politiska intressen i främst kolonialmakten Spanien och Frankrike har förmått även EU-parlamentet att i december rösta ja till det folkrättsvidriga avtalet. En skandal i sig.

En av de svenska EU-parlamentariker som intensivt kritiserat fiskeavtalet med Marocko är miljöpartisten Isabella Lövin. Nu kräver hon att Sverige tar strid juridiskt inom EU för att få fiskeavtalet ogiltigförklarat.

De västsahariska vattnen är oerhört fiskrika men nu börjar vissa arter att utarmas. Och det är här och inte i marockanska vatten som rovfisket äger rum.

Sedan början av 90-talet har svenska fiskefartyg fiskat i västsahariska ockuperade vatten och upprättat goda kontakter med den marockanska ockupationsmakten. Många av fartygen flaggades senare ut till skatteparadis som Belize och Cook Island. En rapport från Greenpeace visar att i dag är 8 av 21 moderna, välutrustade marockanska fiskefartyg ursprungligen svenska. Svenska fiskare åker i skytteltrafik från Göteborg för att arbeta i perioder på dessa båtar.

I den ockuperade delen av Västsahara har Marocko i strid med den avkoloniseringsplan som man skrev under redan 1988 fört in hundratusentals marockanska bosättare. Idag är västsaharierna därför i minoritet i sitt eget land. De som opponerar sig mot ockupationen är berövade mänskliga rättigheter som arbete, bostad, yttrande- och mötesfrihet. Dagligen hotas, förföljs, fängslas, misshandlas och torteras västsaharier som enbart vill att FN:s avkoloniseringsplan ska genomföras: en folkomröstning om Västsaharas självständighet.

I flyktinglägren i Algeriet lever 160 000 alltmer frustrerade västsahariska flyktingar sedan 1975 på FN:s matbistånd; bönor, linser, mjöl och matolja - men inte fisk.

Men det är inte bara rovdrift på fisk i Västsahara. Västsahara har en av världens största fosfatfyndigheter, en ändlig naturresurs som är livsviktig i konstgödning till det industriella jordbruket. Fosfaten säljs utomlands för miljardbelopp av marockanska staten. Sand säljs till Kanarieöarnas stränder av marockanska företag. Enorma växthus i öknen utanför hamnstaden Dakhla producerar tomater och andra grönsaker som hamnar Marockomärkta i Europa. Nu sjunker grundvattennivån i de stora underjordiska sjöarna katastrofalt på grund av bevattningen.

Och som juvelen i kronan säljer marockanska staten licenser till franska och amerikanska oljebolag för att de till lands och sjöss ska söka efter olja.

Den svenska riksdagen röstade för ett år sedan för ett svenskt erkännande av Västsahara, men den svenska regeringen vägrar att genomföra riksdagsbeslutet.

Mer kunskap bland allmänheten och ett större tryck på politikerna behövs för att Europas sista koloni – Västsahara – äntligen ska bli självständigt.