Allt började med att Saga Becker såg en annons i QX att ett filmteam sökte skådespelare. Hon lockades av storyn som beskrevs i det lilla anslaget och åkte direkt och köpte boken manuset bygger på, Eli Levéns "Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats". Det var Ester Martin Bergsmark som sökte skådespelare till sin nya film Nånting måste gå sönder, uppföljaren till Pojktanten från 2012.

– Jag kände sånt jävla personligt engagemang när jag läst den. Det var något av det vackraste jag läst. Jag var så tagen av språket, av karaktärerna, av hela historien om Sebastian som Eli hade skrivit, berättar hon.

Saga Becker hade aldrig medverkat i en filmproduktion tidigare, inte stått framför en filmkamera över huvudtaget, men var från början säker på att hon skulle ha den här rollen.

– Du berättade till och med för din mamma att du fått rollen, innan det ens var klart, säger Ester Martin Bergsmark, när hela teamet möter pressen under Göteborgs filmfestival.

Redan vid första castingen fick Saga Becker spela en scen ur filmen tillsammans med Iggy Malmborg, som senare fick filmens andra huvudroll. Efter det följde fler uttagningar, innan det verkligen blev klart att Saga skulle ha huvudrollen.

– Jag kände att det här är inte en film, utan något så mycket större. Jag ville vara en del av det här projektet och jag kände verkligen att jag hade en chans att göra något bra av någonting jag tror på, säger hon.

Saga Becker är själv transperson, liksom karaktären Sebastian som hon spelar i filmen. Det är en kärlekshistoria. Men också en historia om identitet, sexualitet och gränsöverskridande.

I filmen möter Sebastian Andreas i Vitabergsparken i Stockholm en sommar och de inleder ett passionerat förhållande. Men Andreas har svårt att acceptera och stå för sin kärlek till en annan man och sviker Sebastian vid flera tillfällen. Samtidigt pågår det en process inom Sebastian. Han känner att den självsäkra kvinnan Ellie börjar växa sig allt starkare.

Saga berättar att hon själv har haft den processen bakom sig vilket gjorde det lättare att tränga in i rollen som Sebastian och gestalta hans känslor. Hon lever själv i ett gränsland och kämpar med att hitta en plats i ett två-könssamhälle.

– Det är inte det lättaste när vi lever i ett så tråkigt samhälle som vi gör med så mycket förutfattade meningar och normer som bestämmer vad du får göra och inte. Det gäller att försöka hitta en plats och en tillvaro att finnas till i. Och det är precis detta filmen handlar om.

Inspelningen skedde över två perioder. Den första under sex veckor sommaren 2011. Sedan hade hela projektet paus under två år för att återupptas igen under förra året.

– Ester behövde tid att tänka efter och se om något fattades eller om karaktärerna behövdes utvecklas mer. Han jobbade också då parallellt med Pojktanten. Jag tror det var bra med den långa pausen. Det gav mig möjlighet att få fördjupa min karaktär mer, säger hon.

Saga älskade inspelningsperioderna. Hon beskriver Ester Martin som en väldigt lugn och närvarande regissör som varit väldigt nära inpå skådespelarna.

– Ester har varit så pass nära oss under hela processen. Vi har varit så nära allihop. Och Ester är inte en person som skyndar på saker. Det får ta sin tid och växa fram, det tycker jag är så fint. Det handlar inte om film och pengar, utan om hjärta och konst. Här skiljer sig Ester mycket från andra regissörer.

Ester Martin beskriver inspelningsperioden som en intensiv period med massa känslor kring förälskelsen som uppstår.

– Det har varit så häftigt att vara med när de verkligen förälskade sig i varandra. De är så romantiska både Sebastian och Andreas, som när Andreas hela tiden tänder två cigaretter och lämnar över en till Sebastian. Det är verkligen skådespeleriet som driver den här filmen. De har varit otroligt känsliga framför kameran, säger han.

Eli Levén, som bland annat skrivit manus tillsammans med Ester Martin Bergsmark, beskriver utvecklingen som filmens karaktärer gör som en andlig resa.

– Det handlar om personer som letar efter mening och närvaro, som försöker hitta ett sätt att se evigheten. Som en enda lång fragmentarisk spya.