Det kommer att bli en smutsig valrörelse. Meningen kan kännas uttjatad men verkar gälla mer än någonsin nu. I veckan kom det fram att MAX hamburgerrestauranger skickat ett brev till sina anställda med en varning för vad som händer om S och V vinner valet. Höjd restaurangmoms påstås hota jobben inom restaurangsektorn, trots att den sänkta restaurangmomsen inte kan bevisas ha gett varken fler jobb eller billigare priser.

MAX-brevet är en ovanligt öppen manifestation av kopplingen mellan politik och kapital. I Sverige är det fortfarande tillåtet med anonyma gåvor till politiska partier även efter regeringens lagförslag om redovisning av partibidrag över 22 000 kronor.

Styrande blå och röda regeringar har de senaste decennierna gynnat näringslivet på bekostnad av arbetare och välfärd. Det är inte märkligt att bland andra Moderaterna får stora bidrag från ljusskygga bidragsgivare. Dessa bidragsgivare bör ses som offentliga personer med makt över ekonomin eftersom de faktiskt påverkar vår demokrati och valrörelserna. Det är ett demokratiskt problem, särskilt när vi medborgare vet så lite om vilka de är och vilka intressen de representerar.

Dokument utifrån sände i veckan dokumentären Lobbyisterna som visade hur cirka 40 storföretag med kontroll över hälften av Europas ekonomi har ett starkt inflytande över EU:s beslut. Företag som Philips, Siemens och Volvo ingår i organisationen European Round Table of Industrialists (ERT) som står i tät kontakt med EU-kommissionen och parlamentet.

En grupp miljöaktivister kunde på 90-talet visa hur ett enormt europeiskt infrastrukturprojekt för 400 miljarder euros till punkt och pricka följde ERT:s rapporter. De lyckades få fram ERT:s dokument som visade på en tät korrespondens med europeiska regeringar och EU-institutioner, med direkta krav på politiska åtgärder som politikerna tog till sig.

Ett dokument kallat Reshaping Europe visade sig vara mer eller mindre ett politiskt manifest över ett Europa med frisläppta marknadskrafter, privatiseringar och ökad konkurrens. Manifestet har mer ekonomiska muskler bakom sig än något politiskt parti. Då är det inte konstigt att den politiken blir övergripande för EU oavsett vad medborgare i Grekland, Spanien eller Sverige önskar sig.

Företagsfinansiering av politiska partier och lobbying av starka ekonomiska krafter åsidosätter den demokratiska principen om en skalle, en röst och förvandlar den till en euro, en röst.

I grunden handlar det om att vårt ekonomiska system ­– byggt på astronomiska tillgångar i händerna på ett fåtal – är oförenligt med ett verkligt folkstyre. Vad folkviljan önskar är alltid sekundärt mot vad den ekonomiska makten ställer för krav på politiska partier, regeringar och EU-institutioner.

Sorgligt nog behövs inga MAX-brev till de anställda för att påverka valresultat och samhällsutvecklingen. Det är inbyggt i systemet.