I debatten om vinster i välfärden har en mycket lukrativ bransch undgått diskussion – hjälpmedelsservice. Som funktionshindrad har jag erfarenhet av hur det kan se ut när sådan livsnödvändig service blir business.

I norra Stockholm drivs den tidigare kommunala verksamheten sedan åratal av det multinationella bolaget Sodexo. Bolaget har affärsintressen inom allt från fängelser till skolmat på global skala. Bara på utlåningen av hjälpmedel i Stockholm har Sodexo gjort en vinst på 300 miljoner kronor, rapporterade DN om för något år sedan. Var Stockholmarnas skattepengar – Sodexos huvudsakliga intäkter – tar vägen är svårt att veta på grund av den komplexa företagsstrukturen. Klart är att företaget globalt gör miljarder dollar i vinst årligen.

Affärsidén är enkel. Sodexo tar över nödvändig samhällsservice på uppdrag av det offentliga och håller kostnaderna nere genom minskad personal och nedskärningar i service. Det som blir kvar av skattepengarna tar företaget ut i vinst.

Det handlar inte om vinsten utan om kvalitet, brukar S-ledaren Stefan Löfven säga. Men de pengar privata välfärdsutförare stoppar i fickan är just de skattepengar som skulle ha gått till att säkra kvaliteten.

Nyligen rapporterade brittiska medier om att Sodexo tar över ett fängelse i brittiska Acklington med en halvering av personalen som resultat, vilket oroar de anställda. På andra håll i världen har företaget mötts av strejker och protester på grund av deras anställningsvillkor. Över hela världen finns exempel på hur minskade resurser till följd av vinstintresse leder till sänkt kvalitet.

Jag påstår inte att kommunalt utförd service alltid varit perfekt. Det kapitalistiska tänkandet har borrat sig djupt in även i kommunal service tack vare nyliberalt New Public Management-tänk. Men allt sedan Sodexo tog över hjälpmedelsservicen i norra Stockholm har det snålats in med allt. Varenda liten skruv räknas, jourservice på helger har dragits ner och hjälpmedel ska bytas ut först när de rasat sönder. Om du inte själv kan tjata dig till din rätt eller har anhöriga som kan det vill säga.

För att göra saken konkret för dem som försöker trolla bort sambandet mellan resurser och kvalitet har jag ett exempel från min egen vardag. På julafton går permobilen sönder. Det följs av ett desperat samtal till jouren som ska täcka Uppsala till Nynäshamn utan reservdelar och med en liten verktygslåda som saknar allt. Den enda tröst som finns när man ligger i sängen på julaftonskvällen är att teknikern åtminstone är välvillig. Men när de ekonomiska resurserna försvunnit till vinstutdelningar och bonusar räcker inte all välvilja, etiska riktlinjer och kontrollinspektioner i hela världen till.