Att äta en tårta har i dagarna fått en helt ny betydelse. En tidigare så oskyldig handling kan nuförtiden vara början på en farlig terrorhandling. En tårta är inte längre en tårta utan ett potentiellt vapen, lika farlig för samhället som en bomb.

Visst är det intressant vilken makt massmedia har över verklighetsbeskrivningen? Tårtaktionen mot Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson har fått många tyckare och ledarskribenter att försöka vända upp och ner på vår bild av verkligheten.

Tårtor – och för all del annan mat – har länge varit ett sätt för ”vanligt folk” att häckla, håna och kritisera makten. Till en början antar jag att matkastningen sågs som en oerhörd samhällsfara då undersåtarna förväntades tyst acceptera sin lott, annars. Men med tiden och demokratiseringen har tårtningen blivit avdramatiserad och bestraffas numer inte med skampålar och medeltidsstraff.

Att tårta någon är ett bötesbrott och inte ett terrorbrott i ett civiliserat samhälle. Tårtningar av kungen samt ministrarna Bo Ringholm och Leif Pagrotsky föranledde inte till någon diskussion om våld, terror och hot mot demokratin.

Men SD:s intåg har gjort något med debatten. Kritik av partiets politik utmålas som försök att ”tysta debatten” och fredliga protester på gator och torg framställs som våld – på ett helt annat sätt än om kritiken hade gällt Socialdemokraterna eller Moderaterna. Därför blir tårtningen av Jimmie Åkesson så mycket värre i mediabilden än tårtningen av Bo Ringholm.

På något sätt har rasisterna till och med blivit symboler för demokrati. Att tårta Jimmie är som att tårta demokratin. Demokrati har blivit liktydig med parlamenten och politikerna – särskilt rasistpolitiker. Att demokrati ordagrannt betyder folkstyre har glömts bort. På vilket sätt hotas folkstyret av att Jimmie eller för den delen Bo Ringholm fått grädde i ansiktet?

Att Jimmie Åkesson och SD faktiskt vill begränsa folkstyret till att gälla bara de med ”rätt” hudfärg, religion och åsikt glöms bort i sammanhanget. Och att järngänget själva inte drar sig för att bruka våld, verkligt våld och inte tårtor.

Rasister kan aldrig vara företrädare eller symboler för demokratin. Därför är kritik eller tårtningar av rasister eller för den delen andra politiker aldrig ”anti-demokratiska”.

Däremot är våld ett skadligt inslag i en fungerande demokrati, men det är en helt annan sak. Våld är att åsamka någon annan fysisk smärta eller skada samt bestående psykisk smärta eller skada. En tvångsdeportation till Irak är till exempel våld.

Jimmie Åkesson har själv spelat ner händelsen och har uppenbarligen inte lidit några fysiska eller psykiska men. Att bli arg räknas rimligen inte som någon psykisk skada till följd av våld, för i så fall skulle jag bli utsatt för en våldshandling varenda gång DN:s ledarredaktion skriver saker som ”och medan ingen journalist skulle fråga en kvinnlig politiker som blivit våldtagen om det kanske var något i hennes beteende som förklarade övergreppet så gör man det alltså när SD-ledaren tårtats”.

Detta var min första krönika i Fria Tidningen. Nu tänker jag fira det med en helt ofarlig tårta.