Efter SFT:s artikel om polisens agerande vid nazisters marsch på Kristallnatten hörde läsare av sig till oss. De menade att polisens version inte stämmer. En av dem är Helena, som själv deltog i motdemonstrationen.

– Jag försöker att delta på så många antirastiska demonstrationer som möjligt. Därför hade jag sedan ett tag planerat att gå dit. Jag följde tåget hela vägen, även om det vid ett tillfälle blev uppslittrat, säger hon.

Helena reagerar mot polisens beskrivning av våldet kring marschen som enstaka händelser, och att det därför inte räckte för att upplösa nazisternas demonstration. Attackerna skedde heller inte bara i manifestationens slutfas.

– Deras första attack en bit in på deras marsch håller i sig med varierande intensitet i cirka 10 minuter. Ungefär 30–40 glasflaskor kastas, tiotals facklor, flera smällare och ett antal bengaler. Det måste sättas i perspektivet att nazisterna inte är fler än kanske 50 personer.

Stockholms Fria ringer upp Lars Byström på länskriminalen igen och ber honom besvara vittnesmålen från kvällen. Han håller med om att situationen var allvarlig också tidigare under marschen. Dessutom kom det fler motdemonstranter än vad polisen hade räknat med.

– Men när vi har gett tillstånd till en demonstration, då har vi som huvuduppgift att se till att den också kan genomföras. Och i det här fallet bedömde vi ändå att den kunde gå klart, säger han.

Närmar man sig inte ett våldsamt upplopp när en demonstration börjar kasta en mängd saker?

– Jo, det är klart att när det är en samlad aktion, då närmar man sig, men för att det ska bli ett våldsamt upplopp krävs nästan en samlad attack eller rusning till exempel.

Det blev också flera slagsmål under vägen, där nazister rusade ur leden och poliser till och med var framme och särade på personer. Varför gjordes det inga gripanden ens då?

– Jag håller med dig om att vi ska gripa personer om det sker ett brott och att det där kan verka konstigt. Men här handlade det om en polistaktisk fråga. För ett gripande måste vi avsätta flera poliser för själva gripandet och för att få fram en transport. Då försvagar vi samtidigt bevakningen kring demonstrationen. Men om någon till exempel hade slagits medvetslös så hade det nog fått prioritet. Det är jättesvåra avvägningar som ska göras på bara några sekunder, säger Lars Byström.

Helena är ändå kritisk till att polisen inte grep någon enda nazist under kvällen, med tanke på allt som hände. Det verkar mer handla om vilja, tycker hon.

– Det är såklart sunt att inte riskera att hela situationen urartar, men jag antar att om polisen kan blockera alla ytor runt nazisterna när de stod vid den grekiska ambassaden så bör man också kunna agera, säger hon.

Polisen verkar också vara mer mån om nazisternas rätt att demonstrera än om motdemonstranternas rätt, tycker Helena.

– Det borde vara standard att man visiterar militanta nazister innan de tillåts gå sin marsch. Visitation av antirasister har hänt vid flera tillfällen under flera år. Polisen borde också ingripa när nazisterna höjer armen och skriker ”Hell seger” eller ”Adolf Hitler”, säger hon.

Enligt Lars Byström har nazisternas nya slagord diskuterats inom polisen. De har pratat med jurister men inte fått stöd för att det skulle vara hets mot folkgrupp. Därför kan de inte gripa någon för det.

– När det gäller visitationer så måste vi ha en konkret misstanke om att någon har vapen, vi får inte visitera en hel grupp bara för att de ska demonstrera. Men har till exempel en civil polis sett att de tidigare plockat på sig flaskor eller stenar, eller om de bär påkar med sig, då kan vi agera. Så var det inte i det här fallet, säger han.

Helena tycker att samhället över lag måste bli hårdare mot nazistiska handlingar, även om ett förbud mot organisationer skulle vara kontraproduktivt. Å andra sidan är det kanske vi själva som bäst kan stoppa nazisterna.

– Det allra viktigaste är det folkliga motståndet, att så många som möjligt deltar i motdemonstrationer för att visa att man inte accepterar dem och deras ideologi.