– Chile är en dröm för utländska företag, säger Sara Frías Chávez, sekreterare på H&M:s fackförbund i Santiago de Chile.

De anställda på Sydamerikas första och enda H&M-butik är ute i strejk sedan tio dagar. De strejkar mot långa arbetspass och ett för högt arbetstempo. Sedan butiken öppnade i mars i år har den slagit försäljningsrekord och är just nu den av företagets butiker som går bäst i hela världen. Men arbetarna har fått lite gehör och H&M i Chile har svarat med att de inte tror på kollektiva förhandlingar.

– H&M utnyttjar hur situationen ser ut för arbetare i Chile, där företagets rättigheter är oändliga. Det är bara att komma hit, installera sig och bli rik, säger Sara Frías Chávez.

Valaffischerna sitter tätt i Santiago de Chile. Med några dagar kvar till presidentvalet visar den senaste opinionsundersökningen att socialdemokraten Michelle Bachelet blir Chiles nästa president. Bachelets parti Partido Socialista är en del av oppositionen La Nueva Mayoria där en rad andra vänsterpartier ingår. Bachelet var president 2006–2010 och bland hennes vallöften den här gången finns rättvisare utbildningsystem och högre bolagsskatter.

Men Sara Frías Chávez och många andra unga med henne planerar inte att rösta på Bachelet. Enligt dem har Bachelet en alldeles för populistisk framtoning där hon försöker tillfredsställa både folket och näringslivet.

– Jag vet ännu inte vem jag ska rösta på och om jag överhuvudtaget röstar, säger hon.

På H&M tjänar arbetarna inte minimilöner, men inte långt därifrån. De som tjänar allra minst i Chile har en lön på motsvarande 2 700 kronor i månaden. Alla nio presidentkandidater lovar högre minimilöner.

– Höjningen som utlovas är marginell. Dessutom betalar en vanlig arbetare mer skatt än stora bolag inom till exempel gruvindustrin. De största företagen i Chile är undantagna eller betalar väldigt lite i skatt, säger Sara Frías Chávez.

H&M:s butik i Santiago ligger i köpcentrumet Costanera Center i centrala delen av staden. Köpcentrumet kan ses som en slags symbol för det kapitalistiska Chile. Antalet amerikanska kedjor av alla de slag är slående.

– Vi är mer USA än USA själva, säger José Luis Bahamonde, egenföretagare och anhängare av Michelle Bachelet.

– Chile är som Nordkorea, fast tvärtom, skämtar han.

Och ur mångas perspektiv är Chile ett framgångsrikt land. Tillväxten pekar uppåt och har legat på sex procent de senaste åren. Chile är det enda sydamerikanska landet i OECD och räknas numera som ett höginkomstland. Men rikedomen tillfaller långt ifrån alla och landet ligger högt på skalor som mäter ekonomiska klyftor.

Bahamonde tror dock att Bachelet har en förmåga att styra landet till att bli mer rättvist.

– Jag tror att vi är på väg tillbaks att bli det socialistiska Chile vi egentligen är, som vi var innan diktaturen. Där landets resurser tillkommer alla.

Det ekonomiska system som existerar i Chile, med privilegier för stora företag och där utbildning och vård ses som en affärsverksamhet, är kvarlevor från Pinochets regim och lagstadgade i grundlagen. Att förändra kräver majoritet i parlamentet, något som bromsar många beslut. Men Jose Luis Bahamonde är optimistisk även om han inflikar att förändringar inte kommer ske över en natt.

– Man kan likna politiken vid konst eller musik, säger han. Exempelvis producerades mycket bra musik i Chile innan diktaturen. Sedan kom år av paus. Samma sak gäller politiken – det tog över 20 år för att få en annan typ av medborgare. I föregående val har man röstat för en förändring – vilken som helst – nu röstar man på den politik man tror på.

”I Chile blåser förändringens vindar”, skriver den chilenska upplagan av Le Monde Diplomatique och pekar på det växande inflytandet av sociala rörelser. Särskilt syftar man på studentrörelsen som senaste åren vuxit sig stark med vågor av protester med hundratusentals demonstranter.

– Vårt inflytande ligger i att vi lyfter upp frågor på agendan som missas av de traditionella politiska partierna, säger Leonardo Rissetti från Revolución Democrática, en rörelse med rötter i studentprotesterna 2011.

Han pratar om ett Chile där människor för varje dag organiserar sig mer för vad de tror på.

– Politikerna kommer inte längre ignorera folkets vilja. Mer än vad vi tror på Bachelet och det konglomerat hon kommer regera med tror vi på att vi, som är samhället, kan kunna fortsätta påverka.

Och det Leonardo Rissetti säger verkar vara tankarna hos många. Daniela Lagos Graces, som inte längre studerar på grund av för höga avgifter, tilltalas inte av någon av kandidaterna men ser ett Chile där en stor del av befolkningen önskar sig samma sak.

– Gratis utbildning och vård. Om nästa regering kommer kunna ta oss dit tvivlar jag på. Men kanske nästa efter den.