Högre utbildning ska vara avgiftsfri för att garantera samma förutsättningar för alla människor att studera vidare, oavsett samhällsklass, ras och kön. En numera självklar riktlinje i Sverige. Men i Sydafrika har samma krav lett till en nationell kris.

Patricia Hlengiwe är student vid Witwatersrand, Wits-universitetet, i Johannesburg där studentprotesterna mot höjda studieavgifter startade förra året.

– Universiteten är så underfinansierade att de tvingas ta ut högre avgifter, säger hon.

– Regeringen borde därför avsätta pengar till en särskild fond för att finansiera gratis utbildning av hög kvalitet.

#FeesMustFall-rörelsen, som protesterna mot studieavgifterna kallas, startade i oktober förra året då det ansedda Wits-universitetet meddelade att studieavgifterna skulle höjas med 10,5 procent. Universitetet motiverade höjningen med försämrad ekonomi och minskade statsbidrag. Studenter vid traditionellt svarta universitet hade länge kritiserat de ständigt höjda avgifterna, men den här gången spred sig missnöjet även till traditionellt vita universitet.

De nya avgifterna skulle göra det omöjligt för många svarta studenter att studera vidare, eftersom många redan i dag knappt har råd.

Protesterna vann folkligt stöd och president Jacob Zuma tvingades backa – det skulle inte bli någon höjning. En nationell utredning kring avgifterna, som ska vara klar i juli 2017, tillsattes och fattiga studenter garanterades fortsatta lån och stipendium.

Men löftet från regeringen var bara en tillfällig lösning för att få stopp på protesterna. I början av året meddelade utbildningsministern att universitetsavgifterna ändå ska höjas – med upp till åtta procent. Ilskan blossade upp igen och för många var nu inte en slopad höjning tillräcklig. 22 år efter dess officiella avskaffande lever apartheid kvar i universitetsvärlden, menar studenterna som nu kräver en helt avgiftsfri utbildning för att garantera lika möjligheter för alla.

”När vi avslutar det här akademiska året ska vi vara säkra på att inget barn i framtiden nekas tillgång till utbildning för att hen är fattig eller svart”, sa en av rörelsens ledare, Masixole Mlandu i ett tal vid UNC-universitetet nyligen. Strax efter det greps han och fördes till Pollsmoor-fängelset, ett av Sydafrikas högsäkerhetsfängelser där Nelson Mandela tidigare suttit.

Det är bland annat gripanden som detta som fått protesterna att åter blossa upp. Tusentals har nu lämnat sina lektioner för att protestera ute på gatorna: i Kapstaden, Durban, Grahamstown och Johannesburg. Vattenkanoner, tårgas och gummikulor används mot studenterna och hundratals har skadats.

Regeringen börjar bli desperat och anklagas för att använda metoder som var vanliga under apartheid-eran – som att mitt i natten storma in i studentrum och gripa sovande studenter. Över 500 studenter har gripits sedan i februari och ledande demonstranter arresteras systematiskt.

16 av landets 26 universitet har tillfälligt tvingats stänga under den senaste månaden till följd av de omfattande protesterna och kostnaderna för skadorna på universitetsbyggnaderna uppges uppgå till miljontals kronor. Men konflikten har hamnat i ett dödläge: universiteten menar att de måste hålla öppet till varje pris, medan de protesterande studenterna menar att de till varje pris måste hållas stängda.

– Nedstängningarna handlar om att visa frågans allvar, vi vill inte att de öppnar igen förrän frågan tagits upp av regeringen, säger Patricia Hlengiwe.