Den 18 augusti inträffade en ovanlig incident på Heathrow-flygplatsen i London. Den 28-årige David Miranda, partner till Guardian-journalisten Glenn Greenwald som under sommaren skrivit en serie artiklar som avslöjade den amerikanska underrättelsetjänsten NSA:s elektroniska övervakningsprogram, stoppades av polis och förhördes i nio timmar med hänvisning till en antiterrorlag. När Miranda till slut släpptes utan att anhållas eller anklagas för något brott hade all elektronisk utrustning i bagaget – mobiltelefon, laptop, kamera, minneskort, dvd-skivor och spelkonsoler – beslagtagits.

Polisens agerande kopplades snabbt till Greenwalds och tidningen The Guardians avslöjanden, och fördömdes av både människorättsorganisationer och politiker.

”Det är nästan omöjligt, även utan att känna till hela fallet, att tro att Glenn Greenwalds partner var misstänkt för terrorism”, slog parlamentsledamoten Tom Watson från Labour fast, och krävde att få veta om någon minister gett klartecken till ingripandet.

Debatten kring händelsen har nu tagit ny fart efter att polisens interna motivering för sitt ingripande nu blivit offentlig, i samband med en domstolsgranskning av ärendet. I ordern att gripa Miranda skriver Londonpolisen att han skulle behandlas som misstänkt terrorist eftersom underrättelser visade att han bar på hemligstämplad information som han planerade att släppa i syfte att ”påverka en regering, och för att främja en politisk eller ideologisk agenda”.

Pandraig Reidy från organisationen Index on Censorship beskriver polisens motivering som ”ytterst farlig” för all undersökande journalistik.

– Hela poängen med sådan journalistik är att avslöja sådant regeringen inte vill ska komma ut. Det här sänder ut signalen att ”hitta inte sådant här, annars kommer du behandlas som terrorist”, säger han till The Guardian.

Polisens ingripande mot David Miranda med stöd av antiterrorlagstiftning passar in i ett mönster där avslöjanden om underrättelsetjänsternas hemliga övervakning av medborgare framställs som hot mot den nationella säkerheten.

Såväl premiärminister David Cameron som inrikesminister Theresa May riktat skarp kritik mot The Guardians avslöjanden, som till stora delar bygger på material läckt av den förre NSA-konsulten Edward Snowden – som tvingats i exil i Ryssland för att undvika anklagelser om spioneri. David Cameron har rentav hotat med rättsliga åtgärder om inte landets medier tar sitt ”sociala ansvar”.

Även Lord Carlile, som under 10 år var regeringens särskilde granskare av terrorlagstiftningen, har beskrivit The Guardians publiceringar som en ”kriminell handling” som allvarligt skadat Storbritanniens säkerhet genom att ”avslöja hur vi fångar terrorister.” Enligt MI5-chefen Andrew Parker har tidningen gett terrorister en ”guidebok” för hur man undviker att bli upptäckt ”när man planerar massmord”.

Anklagelserna mot The Guardian kommer samtidigt som rättegången i de senaste årens största medieskandal inleddes förra veckan. Fallet gäller tabloidtidningen News of the World, som stängdes 2011 efter att ha ertappats med att olagligen hackat sig in i ett stort antal offentliga personers mobiltelefoner och dessutom erbjudit statliga tjänstemän betalning för olika former av information.

I spåren av skandalen, som stärkt allmänhetens cynism kring den brittiska pressens metoder, har konservativa politiker fört fram förslag om striktare kontroll av landets medier genom lagstiftning – en extremt kontroversiell fråga i ett land som avskaffade obligatoriska licenser för tidningsutgivning på 1600-talet. Den sortens förslag kan nu aktualiseras på nytt, med sikte även på medier vars publiceringar hotar rikets säkerhet.