Många av oss rusar på i en vardag där vi inte har tid att ta till oss information och än mindre reflektera över vart vi är på väg. Själv är jag inte ett dugg bättre. Jag har så många böcker och rapporter liggande. Dokument där jag tror mig kunna hitta kunskap. Kunskap och argument som jag anar är viktiga för att begripa vart vi är på väg.

Men i brist på annat lyckas jag ändå fånga upp små pusselbitar. Korta notiser i dagstidningen, en artikel i en reklambroschyr eller ett inslag som jag råkar höra från klockradion när jag brottas med att stiga ur sängen. Och inte så sällan visar det sig att bitarna passar ihop och att de antyder samband. En grund för vidare reflektioner om vår värld.

En artikel talar om att kronofogden är orolig för de obetalda sms-lånen bland ungdomar. Som förälder känner jag mig berörd. Min grabb ger väl sig inte på sådana dumheter? Att ta lån för konsumtion och löpande utgifter kan aldrig vara moget och ansvarsfullt.

Nästa dag hör jag på radion att nu har Kongressen i USA beslutat höja lånetaket och alla pustar ut. De oansvariga Republikanerna har äntligen tagit sitt ansvar. Världsekonomin står stabil igen. Med lånade pengar kan världens största ekonomi fortsätta konsumera.

Men hur kan det som är oansvarigt i den lilla skalan vara högsta visdom när beloppen är så stora att de inte ryms i ett sms?

Häromveckan vaknade jag till morgonekot och en rapportering från Europas ekonomiska lokomotiv. Tysklands miljöminister (!) uttalade sig nöjt om att man lyckats få ”ökad flexibilitet” kring EU:s kommande regler om koldioxidutsläpp från nya bilar. De sedan flera år beslutade reglerna om att utsläppen inte får överstiga 95 gram per kilometer kommer troligen att skjutas fyra år framåt i tiden. Det är viktigt att ta hänsyn till bilindustrin. Den bidrar ju så mycket till välfärden.

Men hallå! Jag skulle vilja skrika på min skrala skoltyska: ”Verstehen Sie nicht!” Vi står inför monumentala hot, användningen av olja måste minska så fort som möjligt och du talar om vikten av att BMW och Mercedes ska kunna fortsätta med stora bensinslukande bilar. För den tyska välfärden!

Ytterligare en pusselbit som passar till de jag just lagt på bordet hittar jag i en broschyr på glättat papper. I den läser jag om planerna för det svenska transportsystemet. Under ungefär ett decennium ska 522 miljarder satsas på både asfalt och spår, men klimatutsläppen kommer inte att minska. Nej, med så mycket byggande och med en kraftig ökning av trafiken kan man tyvärr inte uppfylla några klimatmål.

Bitarna passar ihop men det är svårt att uppfatta något motiv. Beroende på min sinnestämning och från vilken vinkel jag betraktar pusslet växlar färgerna. Och det är kanske detta som är den viktigaste lärdomen av pusslandet. Det existerar inte en enda sann bild och det är jag som betraktare som väljer vad jag ska se.