Två timmar solljus räcker till en filmvisning. Konceptet Sunshine Socialist Cinema är en strålande idé från konstnärerna Kalle Brolin och Kristina Münzing. Biografen har sin fasta plats i en trädgård i Höja utanför Ängelholm i Skåne men för tillfället är biografen baserad i Göteborg där den är en del av den pågående konstbiennalen.

Efter att ha samlat intryck och erfarenheter från resor runt om i världen startade de sin solcellsdrivna bio. Projektet började när Kalle Brolin och Kristina Müntzing bodde i Sydamerika.

– Efter flera årtionden där parken Rivadavia i Buenos Aires användes som ekonomisk gråzon blev det under den stora ekonomiska krisen 2001–2002 så att folk flyttade ut och bodde i parken, berättar Brolin. Vi gick på utomhusbio där, och filmerna som visades hade ofta ett politiskt budskap – om rätten till det offentliga rummet bland annat. Och förrförra sommaren var vi i Ryssland i samband med en utställning och ville prova att ha bio utomhus. Det fanns ingen teknisk utrustning, så vi byggde en genomskinlig filmduk och framförde en skuggteater. Där ur kom uppslaget att använda solen som projektor.

Den politiska inriktningen, med fokus på bland annat post-industriell överlevnad, politiskt filmskapande och konstnärer som arbetar inom politiska kollektiv, utvecklades under den konstnärliga processen.

– Vi omdistribuerar ett överskott av ljus från dag till natt via solceller och projektor, det var något socialistiskt över det, att det skedde en omfördelning av ljuset. Socialismen i vår biograf är från början symbolisk. När vi var i Sydamerika var de flesta regimer där socialistiska. Vi förknippade den politiken med ett offentligt rum där estetiken var färgstark och gräll, och tänkte på det hela som en solskenssocialism. Den estetiken försöker vi också ha i bakhuvudet när vi bland annat trycker posters till vår biograf, fortsätter han.

En annan viktig källa till inspiration är Kuxa Kanemas journalfilmer från 1970-talets Moçambique och Black Audio Film Collectives arbete på 1980-talet i England.  

– Kuxa Kanema är socialistiska journalfilmer på gränsen mellan konst och propaganda, de utstrålar en postkolonial dröm om att folket tillsammans bygger ett helt nytt land. Journalfilmerna kördes runt i folkabussar och visades i utomhusbio varje vecka. Filmare som Jean-Luc Godard, Jean Rouch, och Ruy Guerra åkte till Moçambique för att försöka bidra till revolutionen via sin konst, sitt filmskapande. Black Audio Film Collective valde ett experimentellt uttryck för att skildra bakgrunden till upplopp i England, och fick kritik för att de inte gjort en mer socialrealistisk film, en som folk kunde förstå. Men de bäddade in upploppen i en större historia, om svarta engelsmäns längtan efter tillhörighet, istället för att komma med enkla förklaringar, säger Kristina Müntzing.

Nästa filmvisning är planerad till fredagens Kulturnatta. Vad står på programmet?

– Då visar vi Så gör vi i Göteborg, en film av Indymedia. Det är en gräsrotsjournalistisk skildring av toppmötesdagarna i Göteborg 2001. Och efter den kör vi filmen Genklang, av Behzad Khosravi Noori och René León Rosales. De har följt med och filmat när Megafonen åker buss från Husby till Biskopsgården för att träffa Svarta Pantern Bobby Seale på första maj, säger Kristina Müntzing, och tillägger att den sistnämnda filmen aldrig tidigare visats i Göteborg.

Som en viktig del av projektet finns en tanke om att filmvisningarna ska generera politisk diksussion. Men här i Göteborg har reaktionerna än så länge varit försiktiga.

– Här har det varit en helt annan publik än vi är vana vid. Folk applåderar efter filmerna. Det har aldrig hänt när vi visar film i Skåne. Där kan det gå mer hett till. Men detta är en biennalpublik, och vi hör väl mer hemma i andra sammanhang egentligen. Meningen med vår bio är ju att folk från vänster- och miljöorganisationer ska diskutera med utgångspunkt från konstfilm och video.

En utgångspunkt för diskussion kan vara att hur produktionen av solceller sker. Kalle Brolin berättar att han läste en artikel om hur Marocko bygger ut solkraftverk i massiv skala (Fria Tidningen 14/9 2013), men det sker på ockuperad mark i Västsahara. Brolin och Müntzing har själva börjat titta kritiskt på sin egen användning av solceller.

– Vi har från tre olika leverantörer köpt solceller som tillverkats billigt i Kina. EU införde skyddstullar mot import av kinesiska solceller i somras, och det kan vi tycka är idiotiskt ur ett miljöperspektiv. Men sen vet vi inget om arbetsförhållandena på de kinesiska fabrikerna. Vi försökte själva ta upp det när vi blev intervjuade i ETC, de säljer ju solceller, så det var en bra plats att inleda diskussionen på tyckte vi. Vi går vidare med väldigt begränsade resurser, det ligger ju mer på leverantören.

Vad händer framöver med Sunshine Socialist Cinema?

– Turnébussen ska vara färdigrenoverad till nästa sommar. Vi ska då försöka anknyta till valrörelsen.